Erik Grödahl

Gott slut - Vad är egentligen viktigt i livet?

Publicerad 2016-12-31 10:00:00 i Allmänt,

Ännu ett år har passerat revy och det är dags att göra "bokslut". Om ett år skulle mätas i personliga framgångar, så skulle jag rabbla upp dessa ytterligare en gång, sprätta en Bollinger Grande Année 1996 och känna mig förbaskat nöjd, men livet är inte fullt så enkelt. Det finns så mycket viktigare i livet än personlig framgång.
 
2016 har som alla andra år varit ett år där många har lämnat oss och gått vidare till sista vilan. Det har varit artister, skådespelare, idrottsprofiler m.m. Det har också varit terrordåd i Europa som har fått stor uppmärksamhet och Facebooks profilbilder har prytts av franska och belgiska flaggor. Sen har det varit dagliga terrordåd i Afghanistan, Pakistan, Syrien, Irak, Libyen, Nigeria m.m. som säkerligen tillammans har dödat fler än vad som bor i Piteå Kommun, men det blir en liten notis i tidningen och livet går vidare utan att en profilbild på Facebook pryds av någon av dessa länders flaggor.  Sak samma är det om någon välkänd profil eller någon ytlig bekant dör, för några dagar är det R I P och vi värdesätter livet högt och skall vara rädda om varandra, sedan går livet vidare och vi gnäller över samma småsaker som vi alltid har gjort.. Det räcker med att någon står för länge och väntar på en parkeringsplats vid ICA eller COOP, kön och irritationen växer och vi är nära att explodera, men vid närmare eftertanke vad är problemet?
 
Om vi backar till de som har lämnat oss eller har drabbats av allvarlig sjukdom, så känns det här året för egen del som det värsta sedan 1978, då jag förlorade min lillasyster och far inom 3 och en halv månad. Det är inga släktningar eller familjemedlemmar som har drabbats, men ändå närstående. Personer som har suttit i mitt kök enda dagen och sedan nås jag av dödsbudet en vecka senare eller en annan som jag ringde, samtalet gick till mobilsvar, jag ringde igen dagen efter med samma resultat, fick en dålig känsla, men i min stressade tillvaro gick livet vidare tills dödsbudet kom några dagar senare. Senast i onsdags kväll nåddes jag av ett nytt dödsbud, en kvinna full av liv, 50 år gammal hadde dött. Det tog många timmar innan jag somnade, vände och vred på mig i sängen och funderade, konstaterade som den ateist jag är livet är inte rättvist när någon mitt i livet rivs bort från sin make och sina barn. Vems tur är det nästa gång?
 
Nu är det inte på det viset att jag vill skapa en dålig stämning på årets sista dag, men på samma sätt som vilken dag som helst är det dags för reflektion och eftertanke och värdera det vi har i livet. På samma sätt som i min sista lucka i julkalendern som vädjar jag om kärlek.. En del människor lägger en stor del av sin vakna tid på att dela inlägg på Facebook om allt "elände" de nyanlända ställer till med, dessa människor som i Piteå verkar i gruppen Pite 2.1 har lösningen på alla problem, underligt att inte FN och EU har anlitat dem för att få ordning på det som händer i omvärlden.
 
Andra vuxna människor lägger energi på att spy galla över en hockeydomare, vad ger det för signal till våra ungdomar?
 
Ja, listan kan göras hur lång som helst. Jag är inte bättre än någon annan, men försöker stanna upp och reflektera och vara en förebild för min son och dotter.
 
Det var som en vän sade i veckan, "Ibland borde folk klä av sig och sätta sig framför spegeln och reflektera".
 
Jag skall inte ta honom på orden, men jag skall nu skall jag sätta mig framför spegeln med ett glas Champagne och titta på den vackraste människa jag känner, kärlek börjar med att älska sig själv.
 
Ha ett gott slut på 2016 och på återhörande nästa år.

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela