Erik Grödahl

Är glaset halvfullt eller halvtomt? - Älska livet och lev idag

Publicerad 2015-02-28 09:45:00 i Allmänt,

I måndags vid 21.10 var jag övertygad om att nu är det slut, antigen blir jag invalidiserad eller så kommer jag aldrig mer att vakna upp, det var många tankar som for genom huvudet dessa dramatiska sekunder, men det jag kände mig glad över var att jag hade inga olösta konflikter eller ovänner och att jag hade ändå levt livet, jag hann inte ens bli rädd.
 
30 sekunder tidigare var livet frid och fröjd. Jag hade passerat Jävre och hade 10-15 minuter hem, där en sen middag väntade. Framför mig låg en transportbil och en långtradare med släp. Vid första omkörningssträckan körde jag om transportbilen och väntade in nästa sträcka för att passera långtradaren, när den omkörningssträckan väl kom och jag låg i det yttre körfältet ser jag att långtradaren är på väg in i mitt körfält, min koncentration och snabba reflexer räddade mig och det kostade mig bara 1 500 kronor i självrisk för den förstörda sidospegeln, pengar som förhoppningsvis får tillbaka från Skellefteå Lastbilsstations försäkring, men det är ingenting jag kommer att lägga ner en massa energi på, visst kan 1 500 kronor räcka till mycket, men det är en struntsumma i det här sammanhanget.
 
Det konstiga är att jag inte drabbades av någon större chock efteråt, lite skakig var jag när jag kom hem och gick raka spåret till köket hällde upp ett glas Château Bouscassé Vielles Vignes 2005 och satte mig i soffan, tog några klunkar innan jag ringde och polisanmälde det hela.  Jag kände mig rätt lycklig där jag satt i soffan, det var lite som att få tillbaka något jag hade förlorat. Många skulle nog se det som att de hade drabbats av en olycka, jag såg det som att jag hade en enorm tur...
 
Till syvende och sist handlar det om hur en individ ser på livet, för mig är alltid glaset halvfullt, för andra är det halvtomt, älska livet och lev idag, du kan vara fullt frisk, men du vet inte vad som väntar bakom hörnet eller på vägen 30 sekunder senare.
 
Ha en fortsatt trevlig helg!
 

Ugnsstekt lättrimmad torskrygg med "potetto", syrade betor och stekt skogssvamp.

Publicerad 2015-02-27 09:54:01 i Allmänt,

Jag har varit lite "slö" med bloggandet det senaste veckorna, men diskkrasch och mycket att stå har gjort att Ni har fått vänta, men den som väntar..
 
Den här rätten provade jag första gången i Söderhamn förra helgen och ordet har jag improviserat fram det här receptet, en maträtt som passar perfekt med viner gjorda på Grüner Veltliner och Riesling från Niederösterreich. Här finns tillbehör som mjukar av syrorna i form av lite sälta i fisken, svampen, "potetton" och de syrade betorna. "Potetto" är svensk version av risotto gjort på potatis.
 
Det här behövs för 4 personer:
4 bitar torskrygg á 140-150 gram
4 dl vatten
0.5 dl salt
Olivolja
 
*Potetto"
600 gram potatis
2-3 dl créme fraiche
2 dl riven lagrad hårdost (Västerbotten eller Allreum präst)
1-2 tsk svensk senap
Salt och peppar
 
Syrade betor
1 tsk salt
0,5 dl socker (gärna rårörsocker)
1,5 dl vatten
0,5 dl pressad citron
400 gram betor (röda, gula och polka)
 
400 gram blandad svamp (skogschampinjoner, portabello, shiitake, Karljohan eller kantareller)
Smör
Salt och peppar
 
Gör så här:
  1. Lägg torskryggarna i i saltat vatten och rimma 20-30 minuter. Sätt ugnen på 150oC.
  2. Betor: Blanda citronsaft, vatten, socker och salt i en kastrull, värm tills sockret har löst sig. Skala och skiva betorna tunt, koka dem 5-10 minuter i lättsaltat vatten. Lägg dem sedan i lagen.
  3. "Potetto": Skala potatisen och skär i tärningar 3x3 cm. Koka 10-12 minuter tills de är mjuka. Innan servering blanda med créme fraiche, riven ost och senap, värm upp, smaka av med salt och peppar.
  4. Torskrygg: Lägg torsken i en ugnsfast form, droppa över lite olivolja och stek till 48-50 grader innertemperatur (använd stektermometer).
  5. Under tiden torsken är i ugnen, finhacka svampen, stek först utan smör för att suga ur all vätska, tillsätt sedan smöret och fräsk 5 minuter, smaka av med salt och peppar.
  6. Servera.
Vintips
Kör en Grüner Veltliner och en Riesling, gärna från samma producent och läge, detta för att se hur de matchar de olika delarna av maträtten. Grüner Veltliner gifter sig perfekt med senapen i ”potetton” medan Rieslingens fruktighet lyfts fram av syran från betorna, även svampen och sältan i torsken tonar ner syran i vinerna. Mitt tips är att prova Domäne Wachau Grüner Veltliner Smaragd Terrassen (nr 75065, pris 151,-) och Domäne Wachau Riesling Smaragd Terrassen (nr 4622, pris 121,-).
 

Zinfandel - offer för de som vill utnyttja ens kändisskap

Publicerad 2015-02-18 15:41:07 i Allmänt,

Att heta Zinfandel och bo i Sverige är nog inte helt enkelt, det är nog lätt att drabbas av personlighetsklyvning och fundera över "Vem är jag egentligen?".  Zinfandel har de senaste åren drabbats av kändisskapets baksida, många vill vara som Zinfandel och ta del av kändisskapets fördelar för att fylla den egna börsen. I den verkliga världen är det vanligt att föräldrar döper sina barn efter kändisar och hur kul är det egentligen för barnet? Jag är övertygad om att Zinfandel i Sverige känner samma sak.

Men vi tar en historisk tillbakablick. Efter att ha kommit från Österrike och slagit sig ner som namnlös på Long Island på 1820-talet fick den sitt namn 1829 och levde där ett tillbakadraget liv. Det var först när den slog sig ner i Kalifornien som populariteten växte och under en period var den Kaliforniens mest odlade blå druvsort.  Fram till 1972 levde Zinfandel i tron att den var enda barnet, men det året kunde man vid Davisuniversitetet i Kalifornien fastslå att det fanns ett syskon i Apulien med identisk DNA, för de flesta skulle det innebära lycka, men det här blev början på en tvist.

I slutet av 1970-talet började producenter från Apulien att sälja sina Primitivoviner under namnet Zinfandel i Kalifornien och i och med det påbörjades ”Slaget om Zinfandel”, en rättslig tvist om rättigheten till namnet inleddes och det dröjde fram till 1999 innan EU-domstolen fastslog att producenterna i Apulien kunde använda namnet Zinfandel. I sak rätt, lite som med Syrah och Shiraz, fast där finns det ingen konfliktsituation och i det här fallet handlade om att utnyttja Zinfandels kändisskap för egen vinning.

På den här tiden förde Zinfandel en undanskymd tillvaro och det var först på 2000-talet som svenskar i allmänhet började förstå druvans storhet när de insåg att Zinfandelvinernas fruktsötma gifte sig perfekt med marinaderna och tillbehören som används under grillsäsongen. Det blev svenskarnas röda grillvin.

Det här gick inte obemärkt förbi på den italienska klacken och med EU-domstolens dom i ryggen började producenterna att smida planer tillsammans med svenska vinimportörer. Nu skulle de svårsålda Primitivovinerna genomgå en förändring och utnyttja Zinfandels kändiskap. Receptet var enkelt,  namnbyte, flaskornas och boxarnas etiska utformning skulle påminna om en amerikansk westernstad på 1860-talet samt tillsatts av en extra dos socker. Succén lät inte vänta på sig, ingen som har insyn i hur gemene man och kvinna handlar vin blev förvånade, sött, alkoholstarkt och billigt säljer alltid i Sverige och är det sedan förpackad i box är succén given.

Förpassad till läktaren satt originalet från Kalifornien och kände sig som en torrboll, 3-4 gram socker per liter är inget att komma med när kopiorna har 13-14 gram på pappret och kanske upp emot 25 i verkligheten. Det är inte enkelt att konkurrera med någon som är sötare. Vi kommer väl själva ihåg det från barndomen och ungdomen, alla ville ha den sötaste pojk- eller flickvännen, men med stigande ålder och livserfarenhet är det insidan som är viktigast.

Förmodligen funderade originalet också över varför inte producenterna i Apulien och importörerna i Sverige använder druvans vetenskapliga namn Tribidrag, det kroatiska namnet Crljenak Kastelanski eller Uva di Corato som används som synonym i Apulien,  men med närmare eftertanke insåg originalet att det är ju kändisskapet som säljer.

Själv är jag övertygad om att originalet från Zinfandel går en ljus framtid till mötes, varför då? En anledning är att Ni som har läst det här har fått mer kunskap och väljer alltid en Zinfandel från Kalifornien i framtiden, om Ni sedan delar detta inlägg kommer fler att få den kunskapen och då är dominoeffekten i gång och ”Zinfandelvinerna” från Apulien är ett minne blott.

 

10 dagar på hemmaplan känns lyxigt - del 1

Publicerad 2015-02-12 07:28:24 i Allmänt,

"Äntligen hemma", så kändes det faktiskt på tisdag eftermiddag när jag kom hem en dag för tidigt efter sex intensiva dagar, där de fem nätterna tillbringades i fyra olika sängar och på ett golv, efter en sådan period kan det kännas riktigt skönt att få sova i sin egen säng i tio nätter.
 
Det började förra torsdagen med en utflykt till Stockholm, provning i Åkersberga och sedemera en natt på Freys, med tanke på hur många tillfällen jag är där per år har det blivit som ett andra hem och jag rör mig hemtamt i den miljön.
 
På fredagen skulle jag få sticka in nålen i en ny ort på kartan, Sunne, har förmodligen passerat det tidigare, men aldrig stannat där. Efter några timmar på tåget och ett depåstopp i Karlstad, så var jag framme. Med en stor och tung resväska var det naturliga valet en taxi, men någon sådan såg jag inte skymten av och utan batteri i telefonen var det bara att promenera mot Selma Spa, 15 minuter senare och lätt svettig var jag framme på hotellet. I receptionen frågade jag om de kunde hjälpa mig att boka en taxi till på kvällen eftersom jag både hade halkiga skor och ville komma fräsch till provningen, "Taxi? utbrast kvinnan i receptionen, i Sunne har vi ingen taxi", ja så kan det gå.
 
Det var ett riktigt fint hotell, men det är sällan jag njuter av faciliteterna när jag är borta och det blev på samma vis denna gång, lite jobb på hotellrummet för att förbereda provningen och sedan en promenad när till restaurangen "Saffran och vitlök" där provningen skulle genomföras. Med tanke på hur många provningar jag håller varje år är det lätt att tro att det går på rutin, men jag är väldigt fokuserad, men kör alltid min egen stil rak och ärlig med glimten i ögat och det brukar uppskattas. En del av de som är med på provningen kanske har varit på hundratals provningar, andra kanske är på sin första, det är viktigt att hålla en nivå så att alla känner sig nöjda och det är väl det som är lite av min paradgren. Kvällens provning i Sunne är på samma tema som gårdagskvällens i Åkersberga, men provningarna skiljer sig åt i genomförandet eftersom jag kör väldigt mycket på känsla och jag fångar alltid tillfället. Efter 100 minuter i högt tempo och med många skratt är provningen klar och det är dags för middag och jag kan konstatera det kommer att bli mycket Schnitzel det här året.
 
Efter några trevliga timmar vid middagsbordet är det dags att promenera tillbaka till Selma och det är bara att konstatera, det är lugnt i Sunne en fredagskväll, bortsett från ett ung par på väg ner mot centrum var det lugnt. Tillbaka på hotellet kom ytterligare ett konstaterande, "Jag är mannen som har besökt flest städer/orter i Sverige utan att se dem", en god natt sömn låg framför mig, lördagens resmål var en snabbvisit hemma. Resan fortsätter här i morgon.
 
 

Champagneprovning 30/1-2015 på Piteå Stadshotell

Publicerad 2015-02-04 10:28:00 i Allmänt,

I fredags körde jag årets första publika provning på Piteå Stadshotell och temat var Champagne. Här kommer en sammanställning av det vi provade samt recept som en service till de som var med och en bonus till Er andra läsare.
 
Vi provade ett mousserande vin och tre Champagner för att se den kvalitetsskilland som ändå finns mellan ett bra mousserande vin och en Champagne. Det mousserande vinet var Gracieux Chevalier Cremant de Bourgogne, en cuvée på Pinot Noir och Chardonnay, bra mousse, men kort eftersmak, passar bra som välkomstdrink på kvartersfesten en ljummen försommarkväll. Den första Champagnen var en enkel standard från Linard Gontier gjort på Chardonnay och Pinot Noir, inbjudande brödig doft, krämig mousse och behaglig eftersmak, men inte mer än så. I glas nummer 3 fanns de flestas favorit Maurice Vesselle Grand Cru Cuvée Reservee (varunr 77269, pris 261,-), en blandning på 80 % Pinot Noir och 20 % Chardonnay. Doften är komplex med toner av rostat bröd och chokladmousse, smaken är kraftfull med en mjuk och krämig mousse och en lång eftersmak. Här får vi en högklassig Champagne för 261 kronor och jag ställer min standardfråga: "Vad får du för dessa pengar på krogen?", så min rekommendation är att beställa några flaskor innan den tar slut.
 
 
VI avslutade med ytterligare en Champagne från Maurice Vesselle och detta blev min favorit, Grand Cru Brut Rosé framställd på 100 % Pinot Noir, ett kraftpaket med krämig mousse och bra längd, den här finns inte hos Systembolaget utan beställning görs hos www.vinupplevelser.se och den kostar 349,-, mycket prisvärt i mina ögon.
 
Här nedan finns en sammanställning på tilltuggen, som passade mycket bra till de ovanstående Champagnerna.
 
En ost som passar mycket bra till Champagne är rumstemperarad Boxholms gräddost, skär i tärningar och låt ligga framme minst åtta timmar innan servering.
 
Ett annat enkelt tilltugg är baconlindad dadel, stek i ugnen på 225 grader 10-15 minuter, tills baconet fått fin färg.
 
Salamiröra på crostini går också snabbt att förbereda, kör först 50 gram salami i matberedaren och tillsätt sedan 100 gram Philadelphiaost.
 
När skålen och kniven till matberedaren är diskad, är det dags att göra en rökt laxmousse som med fördel kan serveras på dinkelkex, den här satsen räcker till minst 30 personer som tilltugg:
 
100 gram kallrökt lax
25 gram rumstempererat smör
0,375 dl creme fraiche
1/2 msk gräslök
några droppar Worchestersås
 
Gör så här:
  1. Skär laxen i mindre bitar, lägg den i matberedaren tillsammans med övriga ingredienser och mixa till en slät röra, servera på dinkelkex.
Matberedaren skall får fortsätta jobba, nu är det röd pesto som gäller, det perfekta med denna röra är att på fredagskvällen serveras den som tilltugg till Champagne, på lördagen kan den användas till ost-och pestogratinerad kyckling eller lax och det som finns kvar på söndagen kan blandas med salamiröran och lite grädde, kokas upp och serveras till pasta.
 
Det här behövs för en helgsats:
1 kruka basilika
150 gram fetaost
15 soltorkade tomater i olja
1/2-1 finhackad röd chilli (kom ihåg att tvätta händerna innan du kliar dig i ögonen eller går på toaletten)
1 hackad vitlöksklyfta
ca 1 dl olivolja
 
Gör så här:
  1. Mixa tomaterna i matberedaren, tillsätt basilikabladen, fetaost, chilli, vitlök och mixa till en jämn tjock massa.
  2. Tillsätt olivoljan lite i taget och mixa till en tjock röra. Peston kan göras i god tid före servering. Förvara den svalt. Står den kallt stelnar oljan och peston blir hård, men den mjuknar efter en stund i rumstemperatur.
Servera på Crostini eller dinkelkex.
 
För att visa på Champagnes förträfflighet som måltidsdryck, serverade jag en asiatisk räkröra som innehåller många vinovänner, exempelvis curry, sambal oelek, mango chutney, fransk senap m.m.
 
Det här behövs till till 15 personer:
 
1 kilo räkor med skal
1 dl majonnäs (se recept nedan)
1/2 tsk sambal oelek
1 tsk curry
1 msk mango chutney
1 finhackad vitlöksklyfta
 
Majonnäs
1 äggula
1 tsk fransk senap
4/5 tsk vitvinsvinäger
1 krm salt
1/2 krm vitpeppar
1.5-2 dl rapsolja
Mixa äggula, fransk senap, vitvinsvinäger, salt och peppar med en mixerstav, tillsätt oljan droppvis till fast konsistent.
 
Gör så här:
  1. Skala räkorna och hacka dem grovt. Blanda med majonnäsen och tillsätt sambal oelek, curry, mango chutney och vitlök.
  2. Fördela räkröran på finncrisp eller hembakat surdegsbröd.
Vi avslutede med Brieost som serverades tillsammans med tryffelhonung på dinkelknäcke och en prosciuttolindad crostini.
 
Sammantaget enkla tilltugg som inte tar mer än en timme att förbereda.
 
Lycka till!
 
 

"Plötsligt händer det"

Publicerad 2015-02-03 12:02:00 i Allmänt,

Med tanke på hur många mil jag kör varje år är det ett under att jag inte har varit inblandad i speciellt många olyckssituationer, under de närmare 29 år som jag har haft körkort var den allvarligaste situationen när jag nuddade en älg i 1989. Däremot har det varit nära många gånger, men snabba reflexer och turen på min sida har räddat mig.
 
I söndags däremot då var de de snabba reflexerna som ställde till det för mig. En lång arbetshelg hade avslutats med Vin-och matkurs för Munskänkarna, jag hade precis släppt av en kursdeltagare i Munksund och hade väl ungefär 3 minuters körning hem. När jag körde in mot rondellen vid Munksundsvägen/Tistelvägen var jag förmdoligen redan hemma vid middagsbordet, kommer ihåg att jag såg maten framför mig, denna sekund av okoncentration var tillräckligt för att jag skulle få sladd på bilen och istället för att styra undan trampade jag på bromsen och körde rakt in i mitten på rondellen. Jag väntade bara på att det skulle smälla mot något hårt, men till mig glädje var det bara snö. Jag försökte backa ut, men det var omöjligt. I det här läget borde jag kanske ha stängt av bilen, men jag lät den stå på tomgång medan jag tog mig ut genom den djupa snön för att först meddela frun att jag kommer hem lite senare än jag hade meddelat när jag åkte från Statt och sedan ringde jag en kompis för att be honom hjälpa mig att bogsera ut mig från rondellen. Han var snabbt på plats, men hans lina gick av och vi fick hjälp av ett par med en fyrhjulsdriven bil som lyckades rycka ut mig från rondellen. Väl loss borde jag väl i normala fall ha åkt raka spåret hem, men som tur var så tog jag mig tid och tackade alla som hade hjälpt till, det var nog min räddande ängel. För då upptäckte vi att det rök från motorn och vi konstaterade att de rök från motorn, min kompis Magnus ringde brandkåren och minuterna innan de anlände kändes oändliga. Långsamt började bilen brinna och snabbt var den övertänd.
 
 
 
Egentligen var det inte så dramatiskt, men jag kunde lika gärna ha börjat köra hem direkt och då skulle det förmodligen ha kunnat sluta väldigt illa. Varför det började brinna har jag ingen aning om och det får jag nog aldrig veta. Ett stort tack till alla som hjälpte till och till mig som bestämde mig för att ta mig tid att tacka, som jag alltid säger lev och njut av varje dag, man vet aldrig när det tar slut och kör försiktigt.
Det positiva en sån här gång är helförsäkring med hyrbilsförsäkring, väl investerade pengar, nu kanske frun får sin Volvo V70. Det finns alltid en mening med allt som händer.

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela