Erik Grödahl

Foppiano Vineyards Petite Sirah 2010

Publicerad 2014-07-31 08:00:00 i Allmänt,

Jag har lyft det här vinet tidigare och jag gör det igen, Foppiano Vineyards Petite Sirah 2010 (varunr 6277, pris 145,-) gör mig lika glad varje gång. I går åt vi kalvytterfilé med blomkålsmos, stekt lök, färska ärtor och bernaisesås, maträtten behövde ett vin med lite kraft och det blev en klockren kombination. Det här kraftpaketet är perfekt att lagra och det är inte ofta du hittar en sådant för 145 kronor.
Druvan är en korsning mellan Syrah och Peloursin som gjordes av Francois Durif i slutet av 1800-talet, Durif är också en synonym till Petite Sirah. Eftresom vår dotter är född 2010 har jag köpt tolv flaskor av detta, åtta av flaskorna skall jag dricka själv vartannat år fram tills att hon fyller 20 för att följa utvecklingen, de resterande fyra skall Elizabeth få när hon fyller 20. Om du har en son, dotter, ett barnbarn, någon annan koppling till 2010 eller bara vill köpa och lagra ett gott vin, köp Foppiano Petite Sirah 2010 nu, för på producentens hemsida finns redan 2011.

God och lättlagad avokadoröra

Publicerad 2014-07-29 07:00:00 i Allmänt,

Vi bor "inneboende" i veckan och då har vi inte tillgång till det egna skafferiet, så då blir det "man tager vad man haver". Istället för en traditionell guacamole blev det en ny smaksättning. Den här är perfekt till tacos eller som tillbehör till grillbuffén.
 
 
 
2 st. mogna avokados
1/2 dl smetana (går bra med creme fraiche)
1 finhackad röd chillpeppar
1 tsk vit balsamvinäger
1/2 tsk salt
 
  1. Mixa avokado, smetana, chillipeppar och vit balsamvinäger med mixerstav, smaksätt sedan med salt.
  2. Servera

Tänk på detta när du köper ditt nästa vin

Publicerad 2014-07-28 17:09:05 i Allmänt,

Efter en välförtjänt sommarvila är jag tillbaka. Jag kommer att fortsätta dela med mig av i första hand recept och dryckestips, men även lite annat smått och gott.
 
Sommaren är ju en årstid då alkoholkonsumtionen ökar och det farligaste med alkohol är ju självklart alkoholen, men svenskarnas favoritförpackning för vin är också farlig i sig. Den här sammanställningen har jag fått ta del av från en av våra medlemmar som vet hur det fungerar i verkligheten, så ha detta i åtanke nästa gång du köper vin.
 
Varför jag inte vill dricka vin från Bag-in-box? Anledningarna är dels hälsorisker dels sämre kvalitet, båda av tekniska skäl:

Restmonomer / Hälsa

Plastpåsen (bag) är sista steget i en tillverkningsprocess där olja har gått igenom ett antal fraktioner till plast. Plasten är i första stadiet ”monomer” och omvandlas sedan till ”polymer”. Då har vi de långa fina molekyler med hållbarhet och formbarhet, som man behöver. I denna process tas inte alla monomer-molekyler upp utan några gider obundna med som restmonomer. Plasten kan formas på ett antal olika sätt, för att göra en bag blåser man ett rör som direkt skärs till plastbanor. Dessa svetsas samman till en bag. Plastbanorna kan tillverkas sterilt. De förvaras vikta mot varandra utan kontakt med luften. Förfarandet är bra då man undviker smuts och bakterier, däremot kan man inte bli av med de föroreningar (restmonomer) som finns i plasten själv. Dessa finns kvar i den fyllda påsen och i dess innehåll.

I andra tillverkningsmetoder renar man plasten på olika sätt, Tetra har till exempel i många år dammsugit plastbanan för att ta bort fria plastpartiklar och kanske annat också.

Det finns så vitt jag vet inte några regler som begränsar halten restmonomer eller ens varnar för detta. Det är ändå antal o-organiska partiklar som tas in i människans kropp och stannar där. Jag föredrar andra ämnen som till exempel vin. Även om detta kan leva rövare ett tag, försvinner det ändå så småningom.

Eftersom jag har arbetat med plast och Bag-in-Box i många år är jag kanske speciellt känslig. Jag känner starkt den stickande plastlukten i en tom påse eller i en tömd påse från ett rent vitt vin. Skär upp den tömda påsen någon gång, lukta på plasten innan monomeren hinner dunsta ut i luften. Försök att undvika att tänka på att så luktar Du nu då inuti !

Oxidation / Kvalitet

Plasten hindrar inte syret från att tränga igenom plastväggen och in i vinet. Därför ”metalliserar” man plasten. Detta innebär att plasten täcks med små aluminium-partiklar. Dessa är inte helt sammanbundna utan det finns visst utrymme kvar för syret att tränga igenom. När man börjar tömma boxen skrynklar sig plastväggarna och en del aluminium faller bort och öppnar för den objudna gästen syre. Syregenomträngningen går ganska långsamt och det är ändå en hyfsad förpackning för förvaring under en kortare tid. Vinleverantörerna vill inte riskera att vinet snabbt blir obrukbart utan tillsätter kemikalier som gör att vinet håller sig utan oxidation.

Kvalitetsaspekten förstärks av att Bag-in-Box är det billigaste vinet. Man tar inte sina bästa kvaliteter, det kanske till och med är så att men kemikalier blir kvalitetsskillnaden inte så stor.

Krångligt? Javisst, men så är det.

Intressanta tankar från Johan Lidby

Publicerad 2014-07-03 11:38:48 i Allmänt,

Nedanstående text kommer från Johan Lidbys sommarbrev, läs och begrunda:

Jag har tidigare konstaterat att den svenska vinmarknaden utsätts för allt mer kommersiella påtryckningar, och som egentlig förespråkare av fri konkurrens borde jag ju glädjas åt det. Jag kan dock inte känna större glädje när jag ser vilka effekter och resultat det får.
 
Jag har redan uttryckt min kritiska syn på viner som säljs med mer eller mindre kända ansikten på. Jag har även förundrats över alla de viner som under tveksam flagg just nu signalerar ett amerikanskt ursprung när de egentligen kommer från ett mer stövelformat ursprung i södra Europa. Jag tvingas närma mig tanken att vin för de flesta människor förmodligen inte är annorlunda än något annat de köper. Valen görs på utseende, förpackning, marknadsföring, pris och kanske i slutändan smak om de skall köpa vinet igen.
Man kan tycka att en "normalisering" kring synen på vin är bra. Personligen har jag alltid varit motståndare till att göra vin "exklusivt" och "svårtillgängligt". Oavsett pris skall vin alltid kunna förklaras, det skall kunna beröra mer än bara smaklökarna, det skall förmedla något. Och vi som arbetar med vin skall också göra det anser jag. 

Ert arbete som skribenter, och många av er har jobbat med vin mycket längre än jag, går i mina ögon ut på samma sak. Inspirera, utmana och vägleda svenska vinkonsumenter till att de i slutändan själva skall ha intresse och kunskap nog att kliva över osäkerhetens gräns och köpa viner de tycker verkar intressanta för innehållets skull och inte förpackningens utseende. 

Men jag inser att jag bara är naiv och att alla naturligtvis inte lever med vin av samma skäl, vare sig producenter, importörer eller konsumenter. Men icke desto mindre smärtar det mig att se att utbudet av viner på Systembolaget idag mer och mer liknar en fotoutsällning på flaskor och boxar av svenska och internationella "kändisar" vars största gemensamma drag är att de inte har något med vin att göra. Hur skall man komma åt det? tänker jag, för att i nästa sekund tänka att det är ju svenska vinkonsumenter som gjort detta till verklighet genom att köpa vinerna. Och då kan ju inte jag ha några synpunkter på det, utan att hamna väldigt nära gränsen för högfärdighet och elitistiskt tänkande. 
Kanske är det ingen skillnad på att handla viner med bekanata ansikten på etiketten, och de på 80-talet så populära "lantvinerna".

Samtidigt som jag måste förhålla till detta faktum funderar jag kring hur Systembolaget arbetar. Deras sits är inte enkel. De kommer alltid att få kritik från olika håll. Men min fundering kring hur sortimentet utvecklas handlar om vilka val Systembolaget gör och gjort. Det är självklart att viner som det finns en efterfrågan på skall kunna komma in i sortimentet. Men hur stor del av sortimentet skall det få utgöra?

Från att ha varit helt styrt av offertförfrågningar är övervägande delen av nya viner på hyllan idag resultatet av BS kampanjer. Och utfallet av dessa kampanjer kanske inte heller helt objektivt kan påstås representera verklig kundefterfrågan. Och är "det goda kundmötet" som är "Bolagets" ledmotiv inte kopplat till något kvalitativ ambitionsmål på produknivå utan bara till sådant som är kvantifierbart i kundundersökningar?

Det är naturlgtvis en känslig fråga som ingen kan eller vill svara på eftersom det mig veterligen inte finns något uttalat "kvalitetsmål" på produktnivå i Systembolagets uppdrag. Och för den delen vem skulle sätta det målet kan man ju undra? 
Men om inte trenden förändras kommer utbudet på hyllorna i framtiden bara vara sådant som säljs på utseende, marknadsföring och trend. Naturligtvis med några undantag, men de blir få. Och följdfrågan blir då för mig vad skillnaden kommer att vara mellan Systembolagets utbud och rent kommersiella aktörer. Kanske inte mer än att ålderskontrollen hävdas vara bättre i statlig regi än privat sådan. Inte mycket till skillnad i mina ögon. 

Min förhoppning är att vi inte skall hamna där, utan att Systembolaget skall våga ta på sig en kvalitetströja och kombinera kundfokus med kvalitetsfokus på produktnivå. Då jag ingalunda tror att detta står i motsatsförhållande till varandra, är jag övertygad om att detta skulle vidareutveckla svenska konsumenters vinintresse och stärka deras uppskattning av Systembolaget. Och det gör man, enligt mig, genom att våga ha bredd och djup i sortimentet. Det finns fortfarande viner med personlighet och egen karaktär i alla prisnivåer. Vi behöver inte "ge upp" och tro att de konsumenter som när ett intresse bara handlar vin för över 150 kronor flaskan. Många som arbetar på butik har en enorm kunskap om produkt och dessutom en stor vilja att dela med sig av den. Men hur länge kan man hålla dessa individer motiverade om man mestadels har ett utseendefixerat utbud i butikerna?

Jag inser att jag inte själv har svar på frågorna som ryms i mitt huvud men diskussionen måste upp på agendan menar jag.
Skall vi dela upp butiker ännu mer i "specialbutiker" kontra "volymbutiker"? Kanske det kan tyckas, men å andra sidan cementerar man då inte fast den polarisering som sker genom att inte ens försöka kittla de kunder som handlar vin på utseende genom att ha alternativ som driftig personal kan tipsa om? Men då uppstår en märkesneutralitetsproblematik. Skall butikspersonalen styra kundernas val? Det går, som bekant, inte enligt Systembolagets direktiv. Men var går gränsen mellan inspiration och styrning? Finns ingen möjlighet till inspiration styrs ju kunden indirekt till sitt vanliga val och det är en styrning det med, kan tyckas.
 
Jag inser att jag inte behärskar hela problematiken eller ser hela bilden men jag tror att vi som arbetar med vin och som vill utveckla vinkulturen i Sverige kan göra det utan att betraktas som elitistiska, för vad är egentligen mer demokratiskt än ett sortiment där kunder med liten kunskap men stort intresse, kan nära det sistnämnda oavsett prisbild?

Ert arbete som vinskribenter är grunden för att det svenska vinintresset skall kunna fortsätta att utvecklas, och jag hoppas att kvalitativt och initierat redaktionellt arbete skall få både mer uppmärksamhet bland läsare och uppdragsgivare i framtiden. Jag ser dock samma "hönan och ägget" problematik som i resonemanget om Systembolaget och deras sortiment. Era uppdragsgivare baserar sannolikt mängden jobb och dess utforming på vad läsarna/tittarna bedöms vilja ha. Och visst kan jag se logiken i det, men jag hoppas att fler uppdragsgivare skall våga, och ha råd, att först beställa arbete på djupet och sedan ha tålamod nog att vänta in läsarnas/tittarnas tillströmning. En tillströmning som jag tror skulle komma, då jag envetet vill tro att kvalitet lönar sig. 

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela