Erik Grödahl

 

 

1. Fräs först svampen i en stekpanna utan smör för att få ur all vätska, tillsätt sedan smör och fräs några minuter.
2. Koka upp fonden.
3. Fräs löken i en kastrull med smör. Lägg i hälften av svampen och rör ner riset, låt det svettas tills riskornen är genomskinliga.
4. Häll över vinet och låt det koka in, späd med buljong under omrörning.
5. Ta bort kastrullen från plattan precis innan det är klart eftersom riset efterkokar lite.
6. Tillsätt smör och ost. Smaka av med salt och nymalen svartpeppar.
7. Ställ tillbaka risotton på plattan och vänd ner resten av svampen.
8. Strö över lite flingsalt och riven ost.

 

 

Smaklig måltid :-)

Jag var full av förväntan tisdagen den 25/6 när vi lämnade Kristiansund på morgonen för att styra mot Oslo och träffa min ena faster och två av mina kusiner. Jag hade absolut ingen aning om hur deras liv sett ut under de senaste trettio åren bortsett från den kontakt vi har haft på Facebook.

Vi hade en fantastisk resa till Oslo och det var en njutning att se den vackra norska naturen, vi passerade ställen som jag inte besökt de senaste 30 åren och många positiva minnen väcktes till liv.

Varför köpa dyrt vatten på flaska?

 Världens vackraste land?

Den första kvällen skulle vi vara hos min kusin Aina tillsammans med hennes man och deras två barn, min kusin Linn samt faster Odrund och hennes man Jan Robert. Den tredje kusinen Odd Rune var på resande fot, så han får vi träffa vid nästa besök i Oslo.

Extra roligt var att även Jens följde med, så han också fick träffa släkt som han aldrig träffat tidigare.

Strax efter klockan 17 var vi framme och det var en obeskrivlig känsla att få se dem och krama om den efter så lång tid, jag blev varm inombords och det var på något sätt en euforisk lyckokänsla som spred sig.

Vi åt en fantastiskt god lammstek och hade en mycket trevlig stund kring middagsbordet, där samtalen flöt på om än det ena än det andra. Det fascinerande är det här med blodsband, det kändes så naturligt.

När tisdagen övergick till onsdag var det bara Aina och jag som fortfarande var uppe. Det är otroligt så lika vi är på många sätt och vis. Över några glas vin hade vi väldigt djupa och öppenhjärtiga samtal. Utan att veta kunde hon säga vad jag borde ändra rent emotionellt. Jag kände att steg för steg började ett antal pusselbitar falla på plats, några av de ”luckor” som fanns hade nu tätats till, men den stora frågan återstod, vem var egentligen min farfar och varför gick det som det gick för min pappa? Det var frågor som jag hoppades få svar på när vi skulle tillbringa nästa kväll hos tante Odrund. Fortsättning följer….