Erik Grödahl

På väg igen... del 7

Publicerad 2012-09-30 22:24:31 i Allmänt,

Jag vaknade redan 04.30, en kvart innan väckaren skulle ringa. Efter en kort promenad med hunden och frukost tog jag flygtaxi till Luleå. Det var kaos den här morgonen, ”handbagage maffian” på väg till Lidingöloppet skapade långa köer både vid bagage dropen och säkerhetskontrollen, är det något som kan göra mig irriterad på resor så är det människor som kommer totalt oförberedda till säkerhetskontrollen, står i mittgången i flyget och har alldeles för mycket handbagage.

Jag kom till Arlanda redan klockan 08.30 och mitt tåg mot Söderhamn skulle inte gå förrän 12.42, de var snälla med mig på Radisson Blu på Sky City och jag fick checka in på mitt hotellrum 16 timmar för tidigt, så jag kunde sitta och jobba fram tills det att tåget gick.

Jag han jobba en del på tåget också. Väl framme i Söderhamn tog jag mig en powernap, vaknade efter 30 minuter utan att ha en aning om vart jag var, fick en lätt panikkänsla innan polletten föll ner.

I väntan på provning

Kvällens provningstema var röda viner från Burgenland och Sopron, det kom 40 personer till provningen och de fick uppleva något nytt, öppen provning, något som uppskattades av alla. De var imponerade av kvalitéten på vinerna, de flesta hade aldrig druckit ett rött vin från Ungern eller Österrike tidigare.

 
En färgglad och smakrik schnitzel

Efter en snabb middag returnerade jag med tåg till Arlanda, det blev tre och en halv timmes sömn innan jag begav mig till Malmö via Köpenhamn, otroligt bra kommunikation mellan Kastrup och Malmö, 20 minuter med tåg.

På agendan i Malmö stod Vin EM, som arrangerades av Munskänkarna. Vi provade också vinerna blint, jag prickade in fem av tolv viner, vilket var väldigt bra och jag skulle ha placerat mig högt i tävlingen, jag fick lite blodad tand och kanske skall jag delta i Sommelier SM till våren.

 
Bildbevis på mitt resulat

På eftermiddagen var det vinmässa. Kvällen bjöd på en fantastisk restaurangupplevelse

 
En annorlunda restaurangupplevelse

på bloom in the park, vi blev verkligen tagna på sängen på detta ställe, som inte har några menyer utan du väljer fem eller sju rätter med vinpaket. Rekommenderas varmt.

Vi avslutade kvällen hemma hos Elisabeth som precis hade kommit hem från Champagne och hon delade med sig av två av sina nyinköpta flaskor, ett perfekt slut på en perfekt dag.

Det blev fem timmars sömn innan jag åter drog mot Köpenhamn för vidare flyg mot Stockholm.

Det var skönt med några timmars sömn på flyget och sedan på tåget mot Tällberg.

På järnvägsstationen i Tällberg väntade Johnny, som är sektionsordförande för Munskänkarna Nedansiljan. Han var verkligen en bra representant för sin hemort. Han bjöd ut mig på en fantastiskt god lunch och guidade mig runt i Tällberg. Jag blev oerhört imponerad av denna lilla ort med 200 invånare, som har åtta hotell och mängder av restauranger och caféer.

Fascinerande var att alla hade midsommarstänger, i Dalarna firar de midsommar året om.

Klockan 17.15 skulle provningen starta, men p.g.a. av försenat tåg började vi 17.30, vilket innebar att det var 84 minuter tills mitt tåg skulle gå och jag hade mycket att förmedla, men jag lyckades. Det kändes lite tråkigt att lämna denna glada församling klockan 17.47, men nöden har ingen lag.

När detta skrivs sitter jag på tåget mot Arlanda. Jag känner mig oerhört lättad, men samtidigt stolt över mig själv eftersom jag har lyckats ta mig igenom denna vecka på ett oerhört bra sätt, för en vecka sedan kände jag mig trött och hade lite ångest, nu är jag full av positiv energi. Om två timmar väntar belöningen på Arlanda, 75 cl Staropramen på O’Learys, det har varit min målbild hela veckan.

Att sedan vid 00.30 få krya ner i sängen och krama om min älskade fru gör inte saken sämre, men förmodligen knuffar hon till mig och säger:  ”du luktar öl, lägg dig på din sida”, men det kan jag ta, jag klarade Grisveckan.

Nästa veckas bloggtema är ”Tillbaka till vardagen”, där jag delar med mig av hälsosamma middagstips, för efter en månad på väg, finns det några kilon som skall bort.

På väg igen....del 6

Publicerad 2012-09-29 06:03:14 i Allmänt,

När jag vaknade måndag vid 05.30-tiden var jag tacksam över att min fru tvingade mig i säng strax efter klockan 21 på söndag kvällen, jag kände mig utvilad inför en av mina intensivaste veckor på många år.

Måndagen var fullspäckad med lektioner från 08.10 till 16.00, det finns inte mycket tid till eftertanke och reflektion, men jag har underbara elever så det flyter på.

Det blev raka spåret från Strömbacka till Piteå Stadshotell, där temat för eftermiddagen var ”Chokladprovning”, jag har gjort det ett antal gånger tidigare, så provningslokalen var iordningsställd på 10 minuter.

75 minuter senare var jag klar, det var dags för ”skiftbyte på entreprenörsfabriken”, en snabb middag med familjen innan Sofia skulle på kurs. Elizabeth och jag hade en myskväll tillsammans och jag läste sagor i nästan en timme, känns som jag börjar kunna dem utantill.

Tisdagen är den dag i veckan, då jag har det lugnast på skolan, mina första lektioner börjar 14.10 och enligt mitt schema skall jag börja 13, men av någon anledning åker jag till skolan vid 8-tiden ändå.

 
Nittnaus vertikallåda timmarna innan den skall provas

Efter en dubbeltimme programmering var det raka spåret till Norrmalmias foajé, den här kvällen hade jag temaprovning på Nittnaus Leithaberg Red 2004-2009 med Munskänkarna i Piteå, fantastiska viner.

 
Färdigdukat till vertikalprovningen

Det blev en sen middag med Sofia innan jag började förbereda onsdagens provning på temat ”Vin och pralin”, som jag skulle ha för Carnegie i Stockholm.

Efter lite omstrukturering i schemat lyckades jag vara klar med mina lektioner 12.15, det blev en snabbsväng hem och hämta bagaget innan min flygtaxi gick 12.55. Det blev en snabblunch på Kallax, lite jobb på flyget och Arlanda Express innan jag var inne i Sthlm vid 16-tiden.

I ösregn fick jag rusa till Drottninggatan 22 och köpa viner och sedan raka spåret till Carnegies lokaler på Regeringsgatan 56. Till min stora lycka hade både chokladmousse och tryfflar överlevt bagagehanteringen och tack vare en bra frys var också vinerna kalla när provningen skulle börja.

 
Det var så här historian om Carnegie startade

18.50 klev jag in på scenen medveten om att jag måste vara tillbaka på Stockholms central senast 20.05, svårt för mig som brukar hålla på minst 90 minuter. Testade ett nytt koncept denna gången som blev mycket lyckat, provningen var uppskattad och lockade till många skratt. Jag är alltid mig själv i alla lägen oberoende vem som sitter i publiken och det brukar gå hem.

 
Det är klart folk blir lyckliga av det här, även Carina på Gottis i Piteå som alltid får gratisreklam

19.53 var jag klar, packade snabbt ihop och sprang till centralen och hade fem minuters marginal, det är vad som kallas vardagsmotion.

Det blev en sen middag på O’Learys

Jag hade planerat att sova på flyget, men min granne på samma bänkrad Sara skålade med mig och sedan var samtalet i gång, vi pratade öl, vin och choklad hela resan.

Jag var hemma i Piteå 23.40, väl hemma insåg jag att det var elevrådsmöte nästa dag och jag hade lovat att göra fika, det blev mjölkchokladpannacotta, Sofia stiger upp och är förbannad över att jag står i köket så sent, jag förstår henne.

Torsdagen är den sista dagen på hemmaplan denna vecka, jag har lektioner från 08.10 till 16.20, eleverna vill börja tidigare, så vi slutar strax innan 16. Jag åker och hämtar upp Sofia innan vi tillsammans hämtar Elizabeth på förskolan. Efter lite shopping åker jag till Piteå Stadshotell, där kvällens tema är Grabbkväll med öl-och whiskyprovning.

 
Grabbkväll på Statt

Det blir en mycket lyckad tillställning, ett koncept att jobba vidare på, först lite provning av öl, sedan grabbinspirerad varmrätt med ölen därtill innan det hela avslutas med whiskyprovning.

Jag är hemma vid 20.30, Sofia har gjort risotto, den är fantastiskt god tillsammans med hemgjorda rödbetschips och Paolo Robertos olivolja, vi dricker ett glas Nittnaus Leithaberg Blaufränkisch 2004.

Innan skönhetssömnen stryker jag kläder, fakturerar, rakar mig, packar väskan och går ut med hunden. När jag kryper ner under täcket strax efter klockan 23.00 är jag medveten om att väckarklockan ringer om 5 timmar och 45 minuter och det är då september månads sista resa börjar och det är där vi fortsätter i morgon, sista delen av ”På väg igen…”

På väg igen... del 5

Publicerad 2012-09-28 09:58:29 i Allmänt,

Fredagen den 14 september var det dags igen, efter en förmiddag späckad med lektioner, en snabb lunch med älsklingen på Piteå Stadshotell var det dags att återigen åka med SAS flight SK med avgång 13.10 från Luleå, slutdestinationen den här gången var Aronsborg norr om Stockholm, på agendan stod utbildningsseminarium.

På centralen mötte jag upp delar av UKOM, styrelsen och kanslipersonalen för att gemensamt åka mot Aronsborg. Framme på Aronsborg hade vi ett snabbt planeringsmöte, en vinprovning och middag. I vanlig ordning satt jag och nattsuddade med Angélique, Nisse och Elisabeth.

På lördagen började seminariet, för oss arrangörer handlar det mycket om logistik, vi hade fyra provningar varvade med grupparbeten. Totalt hällde vi upp 3483 glas vin, för egen del handlade om mer än 100 flaskor, vilket innebär i runda svängar 1500 glas, jag är som en maskin.

 
In action

Seminariet flöt på bra och merparten av deltagarna var mycket nöjda, även om det finns gnällspikar som bara vill ha och ha, men aldrig göra något själv.

 
En av fyra temaprovningar, "Vilken smaktyp är du?"

Det var en trött, men nöjd Erik som slog sig ner på O’Learys på söndag eftermiddag och inmundigade en iskall Staropramen framför Djurgården-AIK, resultatet gick inte Djurgårdens väg, men det var av underordnad betydelse denna gång.

 
Välförtjänt öl på O'Learys

Det kändes skönt att checka in hemma söndag kväll och återse familjen.

En intensiv vecka väntade på hemmaplan, fullt fart på jobbet, dubbla provningar onsdag kväll och en ”Smak och vinprovning” med Dina Försäkringar på klubben fredag kväll.

 
 Ölprovning på Piteå Stadshotell den 19/9
 
Jag kände ändå att det blev mycket kvalitetstid med familjen denna vecka, det positiva är att Elizabeth alltid vaknar tidigt på morgonen, så vi har alltid minst en timme för oss själva innan jag åker med henne till förskolan.

På lördag var det dags igen och destinationen den här gången var Viking Line och Chianti Classicokryssning tillsammans med 399 andra Munskänkar. Sofia var på mässa, så jag åkte själv.  Det blev några timmar i Stockholm, som jag slog ihjäl på Belgobaren med en bekant från Luleå.

Socialt och vinmässigt blev det en mycket bra kryssning, på lördagen spottade jag igenom ett 70-tal viner, sedan blev det en trerätters. Jag blev otroligt imponerad över logistiken på Viking Line, att inom 10 minuter servera 400 personer vällagad mat är fantastiskt.

 
Varmrätten är framdukad

Jag avslutade kvällen/natten med sociala studier i nattklubben, en mardröm om man vill ha ansvarsfull alkoholhantering, värre fylleslag har jag sällan skådat. Dansgolvet tömdes varje timme för att krossade glas skulle sopas ihop.

Jag upptäckte också ett nytt mode leopardmönstrat.

 
En het leopard, snyggt? NEJ!!!

På söndagen var det två intressanta föreläsningar om Chianti Classico varvat med att prova de bästa vinerna från lördagens förövning, kändes rätt bra att starta dagen med en Champagne.

 
Paolo Roberto med passion för mat och vin,hans viner från Kampanien är fantastiska.

Var också med om en skakande upplevelse då jag på över däck fick se hur vi var yttersta nära att krocka med en segelbåt, det var omskakande, men glädjande när vi såg segelbåten glida upp på sidan.

 
Här var det nära

När jag kom hem på kvällen hade Sofia möblerat om i lägenheten, Elizabeth hade fått eget rum, vårt gamla sovrum och vi har tagit Jens gamla rum. Denna ommöblering hade Sofia och Elizabeth gjort tillsammans, jag är imponerad av min älskade fru.

Jag var så slutkörd på kvällen att jag somnade på golvet i Elizabeths rum efter att ha läst för henne.

Framför mig hade jag nu den så kallade ”grisveckan” med sju provningar på sju dagar och det är där vi fortsätter i morgon.

På väg igen... del 4

Publicerad 2012-09-27 11:06:52 i Allmänt,

På väg igen… del 4

På kvällen när vi kom tillbaka från Auschwitz, fick vi oväntat besök på vandrarhemmet. Ett gäng från Swedbank i Piteå kom och hälsade på. Jag blev glad över att se dem alla, men allra gladast blev jag över att se Halina Nowak. Halina träffade jag första gången på en vinprovning i Piteå 2005 och där började vi diskutera vodka, den ena gav det andra och det visade sig att hennes syster bodde i Krakow, genom hennes syster fick vi kontakt med den skola som vi idag har ensidigt utbyte med.

 

 
En skål för Halina

Från början skulle jag vara tvungen att tacka nej till denna provning eftersom jag skulle opponera på Pedagogik C den dagen i Sthlm, men lyckades att övertala min lärare där att både få opponera och examinera dagen innan. Utan denne Lars välvillighet skulle jag aldrig träffat Halina och förmodligen skulle inte detta Krakowprojekt ha utvecklats som det har gjort, så ett stort tack till Lars på Lärarhögskolan och till Halina.

Det finns en anledning till att jag långsiktigt drar ner på mina uppdrag och det är att jag inte vill vara på väg hela tiden.  Genom att ständigt vara på väg är det ibland svårt att stanna upp och njuta, nästa projekt ligger hela tiden och väntar.

Just av den anledningen kändes det bra att vi inte hade bokat in någon aktivitet söndagen den 9 september. Det var en underbar dag, närmare 30 grader varmt och solsken. Det var ett rent nöje att sitta på uteserveringarna och studera folklivet i Krakow, jag kände att jag för ett ögonblick stannade upp.

 

 
Rynek Glowny, centrala torget i Krakow

På måndagen var det dags för stadsvandring, det är väldigt attraktivt för de polska eleverna att guida oss, det är nog ”Piteå t-shirten” som de får i gåva som lockar dem.

 

Det är imponerande hur mycket de kan om sin egen stad, jag undrar om vi skulle kunna skicka ut våra elever och guida i Piteå?

Efter en ganska lugn tisdag, som avslutades med ytterligare en EM-kvalmatch på storbild på Rooster var det på onsdagen dags för hemresa, jag var på väg igen…

Hemresan gick smidigt och det kändes underbart att återse familjen efter nästan en vecka på resande fot. Jag har alltid problem att sova när jag kommer hem från resor och jag låg och vred mig flera timmar innan jag tillslut somnade. Jag var duktigt trött när jag vaknade torsdag morgon och hade jag varit elev skulle jag nog stannat i sängen.

Jag var också medveten om att det bara var 30 timmar till nästa resa, destinationen den här gången var Aronsborg och utbildningsseminarium för 129 Munskänkar från Sverige, Provence och Finland, att jag sedan som ordförande inom utbildningskommitén var den som skulle inleda det hela gjorde att även jag kände en viss stress.

I morgon fortsätter resan till Aronsborg.

På väg igen.... del 3

Publicerad 2012-09-26 14:56:25 i Allmänt,

På väg igen.. del 3

När jag vaknar på morgonen lördagen den 8 september har jag avverkat den första av fyra veckor under september, där jag hela tiden är på väg någonstans.

I dag är det dags för syftet med vår resa, utflykten till Auschwitz och Birkenau. Jag har gjort denna resa så många gånger, så jag är väl förberedd. Jag har köpt med mig en massa mat, som jag kan äta på bussresan till Oświęcim som är det polska namnet på Auschwitz. Staden ligger ca 60 km från Krakow. Orsaken till att tyskarna valde att lägga sitt arbets- och förintelseläger här var att det ligger mitt i Europa och staden var en järnvägsknut något som var perfekt för tyskarnas planer.

Vädret denna dag är alldeles för bra för att besöka Auschwitz och Birkenau, det är svårt att få den ”rätta känslan”. Den ”bästa” perioden är december-februari, då får man än känsla av hur det vara att leva där under vintrarna.  På 40-talet var det extremt kallt och det var temperaturen ner mot minus 40 grader. Eftersom fångarna var tunt klädda var det många som frös ihjäl.

Vårt första besök är Auschwitz I, som öppnades 1940 och var ett koncentrationsläger. Från början var det ett läger för polska intellektuella och krigsfånger från Sovejetunionen.

Besöket i Auschwitz I tar ca 1 timme och 45 minuter och det är en standardtur, där vi får besöka olika baracker byggda i tegel. Det intressanta är att varje guide har sin egen vinkling även om huvudstoryn är den samma. Rundvandringen avslutas alltid med ett besök i en gaskammare.

Nästa stopp är Birkenau som var ett förintelseläger. Det började byggas 1942 och det skulle bestå av 600 byggnader, vi krigsslutet 1945 hade 300 av dem uppförts.  En del av byggnaderna var från början stall med plats för 64 hästar, I Birkenau bodde mellan 400 och 1000 personer i dessa baracker, som saknade värme.

Det är svårt att inte bli berörd av ett sådant besök. Siffrorna varierar, men när man hör att ungefär 1,1 miljoner människor dog i Birkenau är det siffror som är svåra att ta in. Det är när man hör om enskilda människor som man får denna obehagliga känsla inombords.

Fulla av intryck sätter vi oss på bussen, som skall ta oss tillbaka från Oświęcim  till Krakow, vi är på väg igen… vi skall ägna en tanke åt alla dessa som bara fick åka en väg och ta lärdom av historian för att bygga en bättre värld.

I morgon kommer sista delen av på väg igen…. från Krakow, men det är många resor kvar denna månad.

På väg igen... del 2

Publicerad 2012-09-24 21:25:10 i Allmänt,

Efter en intensiv dag på jobbet och umgänge med familjen var det på torsdagen återigen dags att dra iväg. Destinationen den här gången var Krakow. Jag har tappat räkningen, men jag tror det här var 21 gången som jag skulle till Krakow. Med 30 elever och tre lärare är det ingen enkel matematik och få iväg alla med anslutningsflyg från Luleå, så på nervägen valde vi att flyga med Wizzair från Skavsta till Katowice.

På Luleå flygplats var det kaos när eleverna skulle checka in själva, men det är en bra träning för dem nu när de snart skall klippa navelsträngen och lämna sina föräldrar.

När alla sedan var incheckade gick det smidigt ner till Stockholm. Det blev flygbuss till centralen, några timmar i Stockholm innan vi satte på bussen mot Skavsta. Redan i somras skrev jag aldrig mer denna långa resa, men nu satt jag här igen. Resan till Katowice gick utan problem och det var ett trött gäng som landade vid 23.30, då hade vi varit på resande fot i 13 timmar, men ännu återstod 75 minuters bussresa innan vi var i Krakow. Vid 1-tiden checkade vi in på AQQ Hostel som ligger på huvudgatan Florianska.

I storstäder rekommenderar jag att alltid bo på vandrarhem, du bor centralt för en spottstyver, vi betalade ca 130 per natt för eleverna inklusive frukost.

Efter några timmars välförtjänt sömn började jag fredagen med massage, jag brukar alltid ta massage, pedikyr samt klippa mig när jag är på resande fot i öst. Priserna är 20-25 procent av vad det kostar i Sverige.

Den första dagen bjöd på strålande solsken. På eftermiddagen var det dags för den första programpunkten, ett besök i saltgruvan Wieliczka som ligger ungefär 30 minuter utanför Krakow. Gruvan som har varit i drift sedan 1200-talet är numera Polens mest besökta turistattraktion med 1,2 miljoner besökare per år.

 

På Johannes Paulus 2 gjord i salt

 År 1978 blev gruvan ett av de tolv första världsarven på Unescos världsarvslista. Jag rekommenderar alla som besöker Krakow ett besök i saltgruvan. Där under jorden finns det en mängd olika byggnadsverk, kapell och statyer allt byggt i salt, även världens första Bungyjump inomhus gjordes i gruvan.

 

 
Ljuskrona i salt

Vår guide Anna berättade att för några år sedan var det ett gäng kreativa engelsmän som tog med sig citron och tequila ner i gruvan, de började med att slicka på den salta väggen, tog sedan en klunk direkt ur flaskan innan de slickade på citronen.

När kom tillbaka till Krakow vid 19-tiden kändes det som att vi varit på resande fot i flera dygn och det är en känsla som ofta infinner sig när man lever så tätt inpå varandra.

Kvällen avslutades med EM-kval i fotboll på storbildsskärm, det blev tidigt kväll, för nästa dag väntade Auschwitz, vilket är resans främsta syfte och där fortsätter vi i morgon.

På väg igen... Del 1

Publicerad 2012-09-22 10:54:00 i Allmänt,

När jag vaknade lördagen den 1 september var jag fullkomligt medveten att den närmaste 29 dagarna kommer att vara intensiva även med mina mått mätt.

Det blev en riktig kickstart med ”Smak & vinprovning” för 60 personer i Skellefteå, kvällen innan hade jag stått i köket och förberett såser och tillbehör.

 
Smak och vin i Skellefteå

Jag verkligen älskar dessa tillställningar och får en kick av det, men det känns alltid lika skönt när det är över och jag får komma hem och umgås med min familj. När jag kom hem hade Sofia förberett en fantastisk torskrygg med färskpotatis och kräftröra.

 

 Mums torskrygg med kräftröra och färskpotatis

Efter några dagar på hemmaplan med familj var det dags igen på tisdagen den 4 september, på agendan stod ”Vin och pralin” i Gällivare. I normala fall brukar jag åka tåg när jag skall till Gällivare och Kiruna eftersom det är mycket långtradare och vilt efter E10:an och med stigande ålder har jag insett att jag inte är odödlig.

Vad gör jag ensam i bilen under sju timmar, självklart koncentrerar jag mig på körningen, men jag tänker och reflekterar mycket. Planerar lektioner, funderar mycket över framtiden, tänker på min familj, längtar hem. Tidigare sträckkörde jag alltid, den här gången blev det ett stopp både i Töre och Överkalix.

 

 
Ett snabbstopp på Systembolaget i Överkalix

Väl framme i Gällivare var det full fart från start, det är alltid trevligt och gemytligt på tisdagsprovningarna i Gällivare, men logistiken är svår i den lilla provningslokalen. Deltagarna står i provningslokalen och smuttar på sin fördrink samtidigt som jag försöker hälla upp vin och lägga ut choklad åt de närmare 40 provningsdeltagarna.

 

 
Vin och pralin i Gällivare

 

Klockan 19 drar jag igång provningen, den här provingen har jag säkert hållit 150 gånger, men innehållet varierar från gång till gång, det beror på mycket på dialogen med provningsdeltagarna. För mig är det viktigt att de har kul och får med sig ny kunskap hem.

Klockan 20.30 är provningen över, jag kan andas ut några minuter innan det blir en snabb två rätters middag, klockan 21.30 sätter jag mig i bilen. Det ösregnar hela vägen hem och jag får verkligen koncentrera mig på att se vägen, det blir inte mycket reflektion och eftertanke den här gången.

 

 

 Sikten från p-fickan strax söder om Töre var inte bra

Strax efter klockan 1 är jag hemma i Piteå, jag sätter mig framför datorn en stund besvarar lite mejl, dricker en alkoholfri öl innan jag landar i sängen vid 01.30 fullkomligt medveten om att klockan skall ringa om 4 timmar och 15 minuter, vad jag också är medveten om är att nästa resa börjar om 31 timmar, då är jag på vägen igen, denna gång mot Krakow och där fortsätter vi i morgon…  

Finns asätare i Sverige?

Publicerad 2012-09-21 22:09:54 i Allmänt,

Helt utan källkritik använder jag Wikipedia och får följande förklaring när det gäller asätare, nekrofager, är djur som äter lik och kadaver, alltså människor och djur som de inte dödat själva. Asätarna utgör en viktig del av näringskedjan.

Hur kom jag att tänka på asätare denna fredag förmiddag? När jag hade rast vid tiotiden idag kom en grupp elever in i lärarrummet och frågade den lärare de skulle ha om de kunde få börja senare för de skulle gå på Experts konkursutförsäljning, ungefär samtidigt loggar jag in på Facebook och där kan jag se bilder på köerna utanför Expert i Piteå och Luleå.

Jag tänker spontant, vilka hyenor. Där står de och köar i timmar för att spara lite pengar på att köpa ytterligare en pryl som de redan har hemma.

Jag är övertygad om att nittio procent av de köande aldrig hade en tanke på att köpa hemelektronik från Expert i måndags, men så fort den levande butiken blev till ett lik började de planera inför konkursutförsäljningen. På sätt och vis är inte dessa människor asätare för de är själva ”medskyldiga” till konkursen eftersom de aldrig handlade när butiken var ”vid liv”.

Jag skulle uppriktigt sagt skämmas att som vuxen människa ställa mig och köa om det inte var på det viset att jag var stamkund på butiken, då kunde det vara berättigat. Men det finns ytterligare en del av Wikipedias beskrivning som stämmer, de är faktiskt en viktig del av näringskedjan för om de inte kom till konkursutförsäljningen skulle det inte bli pengar till staten och banken, som är prioriterade fodringsägare.

Nu ligger de förmodligen i sängen och tittar på sin nyinköpta TV, som kompletterar TV:n i  vardagsrummet och i köket. Nu kryper de in i sitt ide för att som en blixt från klar himmel dyka upp vid nästa utförsäljning.

Intryck från Auschwitz del 3

Publicerad 2012-09-16 20:29:07 i Allmänt,

 
Fångarna i Auschwitz och Birkenau kom från hela Europa. En del fick sitta instängda i bokskapsvagnar i 14 dagar utan tillgång till toaletter och rent vatten. Många dog under resan dit. I Birkenau finns det minnestavlor på 22 språk, från vilka länder fångarna kom.
 
Det här är en minnestavla för de judar som kom från Norge. I många norska skolor är det obligatoriskt att besöka Auschwitz och Birkenau och det integreras i undervisningen.
 
I Birkenau finns det kvar ruiner av gaskamrarna. Tyskarna hann förstöra alla gaskamrar innan ryssarna kom den 27/1-1945.
 
Just på det här området har miljontals människor gasats ihjäl.
 
Jag hoppas att du som har tittat på de här bilderna och inte har besökt Auschwitz gör det någon gång i framtiden. Det här är något som alla borde se. Det är lätt att åka ditt, Norwegian flyger med anslutningsflyg från Luleå flera dagar i veckan till ett rimligt pris. Behöver Ni tips och hjälp hör av Er.
 

Intryck från Auschwitz - del 2

Publicerad 2012-09-15 09:44:00 i Allmänt,

I dag fortsätter jag att publicera lite bilder från vårt besök i Auschwitz. Det lärorika är att för varje ny guide jag möter kommer det nya historier och de har sin vinkling. Guiden vi hade förra lördagen har jobbat i fyra år. Jag frågade henne om det var jobbigt, hon svarade först att jag vill bara berätta historian.
 
Efter ett tag återkom hon och berättade att hon bröt ihop efter sju månader, hon träffade en psykolog och behövde vila. Utan att veta hur det är jämförde hon sitt jobb i början med att jobba som prostituerad, "hon körde sin guiding utan inlevelse och stängde av", när hon väl öppnade sig kom smällen. Nu jobbar hon mer öppet och det fungerar mycket bättre.
 
En liten tankeställare, 2000 människor trängdes ihop i en 210 kvadratmeter stor cell, där de gasades ihjäl. Gör ditt eget experiment, samla  ihop 20 personer och träng ihop Er på 2,1 kvadratmeter.
 
I rummet med resväskorna går jag omkring och läser på namnen, det finns en väska med namnet Klara Sara Goldstein. Hon var en judisk tjej från staden Berezne i Polen. Hon kom till Auschwitz när hon var nio år och mördades kort tid därefter.
 
Montern med barnkläder och leksaker berör mig starkt, det är lätt att tänka på sina egna barn.
 
 
Återigen dessa barn och deras mödrar på väg till döden. Jag frågar mig igen, varför? Jag blir illamående inombords när jag tänker på det öde de skall möta.
 
Se på bilden och tänk att det är du och din familj som står där, vi skall vara tacksamma för det liv vi har.
 
I morgon kommer den sista delen med bilder från Auschwitz.

Intryck från Auschwitz

Publicerad 2012-09-14 15:01:35 i Allmänt,

Jag kommer så väl ihåg mitt första besök i Auschwitz 2004, känslan inombords var obeskrivlig, det var en kombination ilska, men också många frågor, som alla började med varför? Jag trodde aldrig att jag skulle komma tillbaka så många gånger som jag har gjort, men för mig känns det viktigt att förmedla detta budskap till mina elever.

Under några dagar kommer jag att dela med mig av några bilder, som jag själv har tagit. Studera bilderna och reflektera för dig själv.

”ARBEIT MACHT FREI” – Arbete ger frihet. Många förknippar dessa tre ord med Auschwitz. Om döden ses som en frihet stämmer det, för i Auschwitz var det många som arbetade sig till döds. Kombinationen av långa arbetsdagar, obefintligt med mat, urusla sanitära förhållanden och sjukdomar som florerade i de överfylla barackerna gjorde att de flesta gick mot en allt för tidig död.

 

Vårt projekt heter ”Vad lärde vi oss av Auschwitz” och George Santanas fras är viktigt att lägga på minnet. Det stora problemet är att vi lär oss aldrig av historien eller?

 

En av mina ”varför-frågor” – varför alla dessa barn? Vilken skada skulle de kunna göra?

 

Lite dålig bildkvalitét, men bilden säger allt, två grupper med nyanlända fångar till Birkenau 1944, till vänster kvinnor och barn, för dem var det raka spåret till gaskammaren, till höger männen, de som ansågs arbetsföra fick jobba sig till döds, de övriga fick följa med kvinnorna och barnen.

 

Återigen dessa barn.

Jag återkommer med flera bilder i morgon.

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela