Erik Grödahl

"Pendeltåget mot Östertälje - vad hände sen?" del 5

Publicerad 2012-11-28 23:04:00 i Allmänt,

När de hämtade upp barnen hade de 37 dagars ledighet framför sig, det kändes som en hel evighet. Maria hade ett förslag till hur de skulle kunna lösa problemet, men det kändes tuffare än väntat att presentera det för sin man. De första dagarna av semestern påminde därför lite om den ”gamla dåliga tiden”, med en stor skillnad, de var tillsammans med sina barn hela dagarna, men så fort barnen hade somnat, så hamnade de i var sitt soffhörn utan några konkreta förslag på lösningar.

Efter ungefär en vecka, kände Maria att hon inte kunde vänta längre. Det här var inget revolutionerande, men det skulle innebära en stor förändring för dem båda, rent arbetsmässigt, hon ville att de båda skulle går ner och jobba 80 procent för att familjen skulle få mer tid tillsammans. Det blev till en början som hon trodde, hennes man protesterade. Arbetet var mer än ett arbete, för dem båda var det mer eller mindre deras identitet. Det tog nog minst en vecka för honom att förlika sig med tanken, men en morgon när de satt och åt frukost sade han ”vi kör på din idé”, hon minns det så väl för han hade tårar i ögonen, det här var nog mycket jobbigare för honom än för henne.

Med några månaders distans till beslutet var de båda överens om att detta förmodligen var det bästa beslut de har tagit tillsammans förutom att besluta sig för att skaffa barn tillsammans. Att åka senare till jobbet varje dag och komma hem tidigare betyder så mycket mer än man tror. Rent ekonomiskt minskade inkomsten, men det kompenserades av att matkontot minskade. De fick tid att planera, storhandla och ”snabbmatskontot” var mer eller mindre utraderat.

Det var definitivt inte det här slutet jag trodde denna historia skulle få, när jag fick mejlet från Maria var jag övertygad om att hon skulle tacka mig för att jag hade gett henne modet att ta steget ur ett dåligt förhållande, men vad jag gjorde var att jag fick henne att rädda förhållandet med den man hon älskar och att två små barn får växa upp med sina föräldrar.

Maria vill tillsammans med sin man träffa mig över en kopp kaffe för att tacka mig på riktigt, kanske blir det nu på lördag, när jag och min fru skall ner till Stockholm, det skulle vara kul att träffas tillsammans.

Jag blir själv lite rörd och fäller några tårar när jag tänker tillbaka på vad mina ord fredagen den 4 maj på pendelbanestationen betydde för en man, en kvinna och två små barn och jag kan höra hennes röst framför mig, när hon besvarade min uppmaning ”bryt”, hon svarade ”men vi har ju så små barn”.

Jag tror vi alla har något att lära av detta, men det finns något annat att lära också och det är att agera, jag tänkte nog inte speciellt mycket, när jag väntade in henne och lät de andra passagerarna passera oss, det var magkänslan som fick mig att agera och det är jag glad för idag, för det här är en solskenshistoria som lyser upp mörka november.

"Pendeltåget mot Östertälje - vad hände sen?" del 4

Publicerad 2012-11-25 20:03:53 i Allmänt,

Denna lördag var inte som alla andra lördagar, det var den första lördagen på väg tillbaka till det gamla eller på väg mot det nya. Efter frukosten åkte de till Södertälje och hämtade upp barnen. Svärföräldrarna tyckte att det skulle vara trevligt att vara med barnbarnen några veckor under sommaren, så det första hindret på vägen var avklarat, nu återstod det ”bara” att ändra semesterperiod. Det gick förvånansvärt enkelt för båda två att ändra sin semester, de körde med öppna kort mot sina arbetsgivare, berättade om problemen i relationen och att de behövde tid tillsammans för att besluta om framtiden.

Den kommande veckan blev nästan som alla andra veckor bortsett från att de började prata med varandra på kvällarna efter att barnen hade somnat istället för att sätta sig med datorn och arbeta. En annan skillnad mot andra veckor var att det bara var fyra arbetsdagar, det traditionella midsommarfirandet med vännerna bröt det vanliga mönstret.

De berättade också för sina vänner om det problem som hade uppstått i relationen, men det satte ingen sorti på stämningen utan de hade lika trevligt som vanligt.

Nu återstod det en arbetsvecka innan de fem veckorna tillsammans. Barnen var med svärföräldrarna och på kvällarna fortsatte de sitt ”nya liv” att lägga datorn åt sidan, de tog en långpromenad varje kväll, något som inte hade hänt sedan de började om att jobba efter barnledigheten, de började prata om framtidsplaner och kanske var de ett steg på vägen mot att fortsätta leva tillsammans, men fortfarande återstod ett stort problem, hur skulle de få mer tid tillsammans? De var båda medvetna om att när vardagen med barnen kom tillbaka efter sommaren skulle de bli annorlunda, skjuts till förskolan, hämta från förskolan, leka, det skulle ta mer tid att tvätta kläder, läsa godnattsagor, det fanns en risk att de skulle falla in i det gamla mönstret, som hade gjort att deras relation såg ut som den gjorde. Den barnfria veckan gick med expressfart och plötsligt var det fredag. Nu väntade de fem viktigaste veckorna i deras liv, den här semestern fick inte rulla på som vanligt. Maria som hon heter hade en plan, frågan var skulle hennes man vara med på tåget? På två veckor hade hon gått från att vilja separerat till att drömma om en framtid tillsammans.

Läs den sista delen ”På pendeltåget mot Östertälje – Vad hände sen”?

Pendeltåget mot Östertälje . Vad hände sen? Del 3

Publicerad 2012-11-23 08:05:37 i Allmänt,

Hennes man greps av någon typ av försvarsställning när hon sade ”vi behöver prata”. ”Vad har hänt?”, ”Vad har jag gjort?” var två av de fraser som snabbt kom från honom.

Ta det lugnt och sitt ner, inget allvarligt har hänt, det är bara det att vi behöver prata lite.

Hon berättade hur hon kände, om mannen hon hade träffat på konferensen, om deras kontakter och möte. Hans spontana fråga var: ”Har du varit otrogen?” och hon upplevde en lättnad i hans ansikte när hon svarade nej.

Han berättade att han också under en lång period hade känt att något var fel i förhållandet, men hade hoppats att det skulle lösa sig med tiden och han tyckte att det kändes skönt att prata ut.

I förväg hade hon trott att det skulle bli en kväll med mycket skrik, bråk och anklagelser dem emellan men till hennes förvåning gick det väldigt lugnt till väga.

De åt i lugn och ro (för en gångs skull), satt kvar vid matbordet och pratade i många timmar.  Pratet handlade mycket om varför det hade blivit som det blivit, hon började känna igen den man hon en gång hade förälskat sig i, men samtidigt hade hon en känsla inombords att de hade väntat för länge med att ta tag i problemen.

Det stora problemet i förhållandet var egentligen inte att känslorna för varandra hade försvunnit utan det handlade enbart om tid.

Båda två var urtypen för karriärmänniskor i Stockholm (mina ord), han jobbade inom finansvärlden och hon jobbade som projektledare för ett it-företag. Att göra karriär var viktigt och därför blev det ofta långa arbetsdagar, när de satt med datorn i soffhörnet efter att barnen hade somnat, så var det fokus på jobb. Om de någon gång gick ut, så prioriterade båda en fredagsöl med kollegorna istället för att göra något gemensamt.

Det var ingen av dem som hade en tanke på att gå ner i arbetstid, även om det rent ekonomiskt inte skulle vara något problem.

De tog ett viktigt beslut denna fredagskväll och det var att de skulle ändra sina semesterperioder, de skulle ha fem veckors semester tillsammans med barnen. De hoppades att svärföräldrarna skulle ställa upp de veckorna förskolan var stängd.

Den stora frågan var, var det tillräckligt för att kunna rädda förhållandet eller var det konstgjord andning?

Den näst sista delen av ”Pendeltåget mot Östertälje – Vad hände sen?” kommer i morgon.

”Pendeltåget mot Östertälje – vad hände sen” - del 2

Publicerad 2012-11-21 15:52:53 i Allmänt,

Hennes känsla när hon tänkte genom deras förhållande var att de långsamt under flera års tid hade glidit ifrån varandra och det kändes mer som ett kompisförhållande än ett kärleksförhållande.

Förmodligen var det längtan efter att bli sedd och få uppmärksamhet som gjorde att hon kände dragningskraft till mannen hon hade träffat på konferensen. Varje sms och telefonsamtal skapade en pirrande känsla inombords, en känsla som inte fanns där efter deras andra möte.

Fotbolls-EM var igång och hennes man/sambo (jag kallar honom man i fortsättningen) satt klistrat framför TV:n så fort barnen hade somnat. Det traditionella midsommarfirandet med de gemensamma vännerna på lantstället närmade var ett par veckor borta, skulle hon våga ta klivet ut i det okända och bryta relationen som var på väg att dö. Den främsta orsaken till att hon inte hade brutit tidigare var nog barnen och de gemensamma vännerna. De hade alltid trevligt med vännerna.

Semestern skulle som vanligt bli tre veckor tillsammans på landet och sedan två veckor på egen hand med barnen. De hade alltid gjort på det viset för att barnen skulle slippa gå på en annan förskola under sommaren eftersom förskolan de gick på i vanliga fall stängde under fem, sex veckor.

Det kändes som om att en mardrömssommar låg framför henne, hur skulle de fixa de tre veckorna tillsammans? Hon tänkte mer och mer på att separera, men nu hittade hon andra argument emot. Vem skulle bo kvar? Skulle hon fixa det ekonomiska?

Det var väl vid ett av dessa tillfällen hon fick klart och tydligt för sig orsaken till den uppkomna situationen även om hon hade varit inne på det tidigare, bortsett från att de inte hade ork för varandra, så hade de också slutat prata med varandra. De pratade om barnen, hur det hade varit på jobbet, men i övrigt var det tomt.

Hon bestämde sig för prata med sin man om sina känslor. Fredagen innan midsommar ”lurade” hon i sig man att de var bortbjudna på fest, hennes svärföräldrar i Södertälje tog hand om barnen. Hon tog två timmar ledigt på eftermiddagen, åkte hem och gjorde i ordning middag. Hon berättade att de skulle stanna hemma tillsammans för att de behövde prata….

Läs del tre av ”Pendeltåget mot Östertälje – vad hände sen?” i morgon.

”Pendeltåget mot Östertälje – vad hände sen”

Publicerad 2012-11-19 22:39:29 i Allmänt,

Mer än ett halvår har gått sedan den fredagen den 4 maj, då jag ”tjuvlyssnade” på en gift/sammanboende tvåbarnsmammas samtal men en ny ”kärlek”.

Jag rekommenderade henne att bryta relationen, hon fick sedan min epostadress och våra vägar skildes åt, hon skulle på middag med svärföräldrarna och jag skulle hålla vinprovning.

I slutet av sommaren kom ett epostmeddelande där det stod ”Tack Erik J” i ämnesraden. Jag var övertygad om att mina ord hade fått henne att bryta relationen och jag väntade nog en dag i spänning innan jag läste mejlet.

Hon berättade att hon inte alls var mentalt närvarande vid middagen med svärföräldrarna den aktuella kvällen. Hon berättade vidare att mannen hon pratade med i telefon hade hon träffat på en konferens i mörka januari när hon var lätt påverkad av alkohol. Tycke uppstod, men inget fysiskt skedde dem emellan. De fortsatte att ha kontakt, via telefon, sms och Skype, attraktionen till mannen som hon bara hade träffat en gång växte.

Dagen efter middagen tog hon kontakt med honom igen och de bestämde sig för att träffas, men träffen blev inte av förrän i slutet av maj/början av juni. De träffades på en uteservering i centrala Stockholm på dagtid, hon tog ut VAB för att realisera träffen.

Mötet blev inte alls vad hon hade tänkt sig, var det verkligen denne man hon ville leva resten av sitt liv med? De känslor hon trodde sig ha fanns inte alls där.

Hon åkte hem tom inombords och visste inte vad hon skulle ta sig till. Vad var problemet?

Hon kom in i en fas där hon började analysera sig liv och kom efter ett tag fram till att hon och hennes make/sambo (hon berättade aldrig om de var gifta) inte hade någon tid för varandra, båda jobbade mer än heltid, de hade en timmes resväg till jobbet och när det väl hade ätit middag och fått barnen i säng satt de på var sitt med sin dator och efter det obligatoriska fredagsmyset somnade de oftast i soffan…..

Den spännande fortsättningen kommer i morgon.

Med radion som sällskap

Publicerad 2012-11-17 15:53:30 i Allmänt,

I går gjorde jag en utflykt till Överkalix för att hålla en vinprovning på temat Chianti Classico. Någon gång följer min fru med mig, men oftast åker jag ensam, så under ett år blir det ganska många timmar på egen hand i bilen.

Mitt ändå sällskap är radion och jag varvar mellan P1, P4 och Radio Rix beroende tid och humör.

Mitt sällskap första delen av hemresan i går var ”Systrarna i P4” ett oerhört underhållande program som leder till många skratt och samtidigt en hel del ny kunskap.

Gårdagens kunskap handlade om italienska kvinnor. Jag har alltid fascinerats över att dessa kvinnor har lyckats hålla sig så smala trots matkulturen, jag har alltid sagt att den måste bero på grappan, titta bara på spanjorskorna, som inte har någon grappa, så fort de har gift sig och skaffat barn växer de på bredden.

I går fick jag svaret på frågan om de italienska kvinnorna, det handlar inte alls om grappan utan det handlar om att en stor del av de italienska kvinnorna som lever i ett förhållande saknar egen inkomst. Detta leder till att de ständigt måste hålla sig slanka och fräscha för att inte den italienska machomannen skall få upp ögonen för en yngre och smalare donna, med denna nyvunna kunskap föredrar jag en kvinna med några extrakilon och egen inkomst.

”Systrarna i P4” går mot sitt slut och nästa programpunkt är ”Karlavagnen”, jag gillar detta program där människor ringer in, men kvällens tema är film och jag byter till Radio Rix, i högtalarna hör jag Linnea Henrikssons röst för andra gången på denna utflykt, jag lyssnar på texten och tappar för ett ögonblick koncentrationen, plötsligt står det tre renar mitt på vägen, de rådande väglaget gör att jag kör ganska sakta och jag hinner bromsa in, 10 kilometer snabbare och det skulle blivit en krasch.

Jag blir lite djup och tänker på hur otroligt skört livet är, en sekunds okoncentration i trafiken och det kan vara över. Jag kör tacksamt vidare och stannar till i Töre, köper en kopp kaffe, efter ”hela” 35 minuter i ensamhet i bilen har jag behov att prata lite och surrar lite med kassörskan. Tillbaka i bilen tänker jag på hur många jag upprörs över människor på banken eller på ICA som pratar alltför länge med den som sitter i kassan. Jag skäm

I går gjorde jag en utflykt till Överkalix för att hålla en vinprovning på temat Chianti Classico. Någon gång följer min fru med mig, men oftast åker jag ensam, så under ett år blir det ganska många timmar på egen hand i bilen.

Mitt ändå sällskap är radion och jag varvar mellan P1, P4 och Radio Rix beroende tid och humör.

Mitt sällskap första delen av hemresan i går var ”Systrarna i P4” ett oerhört underhållande program som leder till många skratt och samtidigt en hel del ny kunskap.

Gårdagens kunskap handlade om italienska kvinnor. Jag har alltid fascinerats över att dessa kvinnor har lyckats hålla sig så smala trots matkulturen, jag har alltid sagt att den måste bero på grappan, titta bara på spanjorskorna, som inte har någon grappa, så fort de har gift sig och skaffat barn växer de på bredden.

I går fick jag svaret på frågan om de italienska kvinnorna, det handlar inte alls om grappan utan det handlar om att en stor del av de italienska kvinnorna som lever i ett förhållande saknar egen inkomst. Detta leder till att de ständigt måste hålla sig slanka och fräscha för att inte den italienska machomannen skall få upp ögonen för en yngre och smalare donna, med denna nyvunna kunskap föredrar jag en kvinna med några extrakilon och egen inkomst.

”Systrarna i P4” går mot sitt slut och nästa programpunkt är ”Karlavagnen”, jag gillar detta program där människor ringer in, men kvällens tema är film och jag byter till Radio Rix, i högtalarna hör jag Linnea Henrikssons röst för andra gången på denna utflykt, jag lyssnar på texten och tappar för ett ögonblick koncentrationen, plötsligt står det tre renar mitt på vägen, de rådande väglaget gör att jag kör ganska sakta och jag hinner bromsa in, 10 kilometer snabbare och det skulle blivit en krasch.

Jag blir lite djup och tänker på hur otroligt skört livet är, en sekunds okoncentration i trafiken och det kan vara s lite när jag inser att för många människor är det kanske den enda dagliga sociala kontakt de har, annars är det radion eller TV:n som är deras sällskap. För mig återstår bara 100 kilomters ensamhet innan jag är hemma i Piteå.

Plötsligt hände det

Publicerad 2012-11-14 14:22:05 i Allmänt,

Jag har vid ett flertal tillfällen den senaste månaden drömt att jag försovit mig och det är bara att konstatera drömmen gick i ”uppfyllelse”.

Strax efter klockan 10 idag vaknade jag och insåg att mitt flyg hade lämnat Helsingfors flera timmar tidigare. Jag fick en lätt panikkänsla när jag konstaterade att jag inte kommer att hinna till eftermiddagens lektioner och hur skall jag ta mig hem m.m.

Efter ett samtal med Sofia insåg jag att det inte är världens undergång och framför allt det går ju faktiskt fler flyg, jag var vid liv och inget allvarligt hade hänt. Jag hade bara försovit mig.

Det fascinerande är att jag hade beställt väckning via receptionen samt att jag hade lagt in fyra väckningar på mobilen för att vara säker på att ta mig upp. Jag har inget minne av någon av dessa väckningar och telefonen hade jag lagt under kudden.

Det här var nog kroppens sätt att säga till mig att det inte går att stiga upp klockan 02.00 på natten och sedan vara uppe nästan ett dygn för att sedan tro att jag skall vakna upp pigg och utvilad nästa morgon.

Varför valde jag att stiga upp mitt i natten? Som den sanne idealist jag är ville jag hålla nere resekostnaden för föreningen, hur blev det i slutändan? Mycket dyrare...

Har jag lärt mig något? Förhoppningsvis mycket, det blev en dyr läxa och det värsta är att jag känner mig inte ens utvilad.

På besök i verkligheten

Publicerad 2012-11-13 11:35:15 i Allmänt,

Klockan är 11.30 finsk tid och jag har slagit mig ner på PUB IKKUNA för att insupa dagens sjätte kopp med kaffe. Jag har redan varit på bena i åtta och en halv timme, känner mig lite småtrött. Jag hade hoppats på att få checka in tidigt på hotellet och sova några timmar, men det fanns inga lediga rum så jag har fördrivit tiden med att sitta på caféer och jobba, varvat med promenader i ett höstkallt Helsingfors som visar sig från sin bästa sida med blå himmel och strålande sol.

Runt omkring mig sitter en massa människor i åldersgruppen 30-60 år och insuper 50 cl Karhu för 3,30 euro glaset. Den gemensamma nämnaren är att alla är män undantaget två kvinnor i 70-årsåldern som just ramlade in.

De flesta sitter ensamma och ser fundersamma ut, med tanke på den tidiga timmen är de antigen skiftarbetare eller står till arbetsmarknadens förfogande.

Ur högtalarna strömmar klassiska melankoliska finska visor, det känns som om jag är på besök i en del människors vardag, deras verklighet.

Det här är också en del av min verklighet, sitta på ett café eller en pub ensam i en främmande stad. Min passion till vinet har framför allt det senaste året fört mig till en mängd platser jag aldrig förr har besökt, Tällberg, Nybro, Tranås, Ystad, Kristianstad, Rättvik, Skanör, Sandviken, Åkersberga, Järfälla, Greve in Chianti, Florens, listan kan göras hur lång som helst.

Jag älskar att resa, men den här hösten har jag påbörjat en typ av inre resa, jag känner att drömresan är att ”resa hem”. För mig har lyx i livet fått en annan innebörd, det behövs inte mer än en frukost hemma med familjen en lördag eller att ”söndagsmysa” med lite ostar, ett glas vin och en deckare tillsammans Sofia för att få mig lycklig (are).

Min ”höstresa” har verkligen fått mig att uppskatta ett ”vanligt” liv. Jag inser att jag är en RIK människa, inte när det gäller pengar och materiella saker, jag har en fru, två barn, en mamma, en mormor, Sofias familj, framför allt så är jag frisk (tror jag J).

Det finns bara ett problem, när jag i kväll står inför Munskänkarna i Grankulla och håller min provning på temat ”Fem röda och ett sött från Habsburg”  är jag i min andra drömvärld och om jag får frågan ”kan du komma tillbaka nästa år” kommer jag rent reflexmässigt att svara ja.

Det är vid det tillfället jag skall tänka på den här bilden från Leo’s Lekland från den gångna helgen och säga, ”låt mig fundera, jag återkommer”

 

 

För det är väl det här som är min verklighet?

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela