Erik Grödahl

"Vart är jag på väg?"

Publicerad 2012-03-01 12:46:18 i Allmänt,

Jag har nog aldrig någonsin sett fram emot en ledighet så mycket som jag gör inför det här sportlovet. Med risk för att bli doppad i tjära och rullad i fjädrar, men lov är ett privilegium. Visst vi jobbar in tiden, men samtidigt är det få yrkesgrupper som jobbar med människor som har denna möjlighet. Jag tänker på våra hjältar inom förskolan och äldreomsorgen, som tar hand om våra barn och äldre. Jag skulle självklart vilja ha högre lön, men skall det prioriteras så borde dessa yrkesgrupper komma i första hand. De har inte samma för- och efterarbete som vi har, men samtidigt är kraven på tillsyn av barn och äldre högre, det finns inte mycket tid för reflektion och eftertanke.

Jag skall ägna en tacksamheten tanke åt dessa yrkesgrupper när jag lägger mig på massagebänken på Hotell Tartu på måndag. Jag känner mig i och för sig väl värd denna omsorg, för de senaste sex veckorna har varit tuffa rent arbetsmässigt. Jag hade en behaglig start på året med hellediga kvällar och helger där jag har umgåtts med familjen.  Det angenäma problemet är att ju fler vinprovningar jag är ute och håller, ju fler tillkommer utifrån rekommendationer och det beror nog på att jag är nog lite annorlunda , jag är spontan, har glimten i ögat och följer i gängse norm utan anpassar mig till omgivningen.

Det här ger mig huvudbry inför framtiden, vilken väg skall jag välja? Jag verkligen älskar mitt jobb som lärare och jag brinner för att jobba med elever och runt omkring mig har jag underbara kollegor. Jag går till jobbet med ett leende på läpparna varje dag.

Vad jag inte tycker om i mitt jobb är de allt högre kraven på dokumentation, visst det är för elevernas bästa, men ibland går det till överdrift. Även om jag har blå partibok, så är jag inte till fullo nöjd med alliansens skolpolitik.

När det gäller min ”fritidssysselsättning” utbildning inom mat och dryck, så brinner jag för det också. Det ger mig möjlighet att resa mycket och träffa många intressanta människor. Det är heller inte lika tidskrävande som att vara ungdomsledare inom idrotten och det är inga föräldrar som gnäller över att deras barn inte får spela utan jag möter positiva människor som uppskattar det jag gör.

Men även mitt dygn har bara 24 timmar och veckorna sju dagar och jag vill vara en närvarande förälder och äkta make.

Så förutom att ägna en tacksamhetens tanke på de inom förskolan och äldreomsorgen skall jag också fundera över, ”Vart är jag på väg?” när jag ligger på massagebänken

 

Ha en underbar dag!

 

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela