Erik Grödahl

Vad är att fylla jämnt?

Publicerad 2012-03-03 00:08:10 i Allmänt,

När jag skriver dessa rader har klockan precis passerat 23, Sofia och jag ätit en mycket sen middag eftersom jag har varit upp till Riddarhällen och hållit en dubbelprovning. Jag har den manliga simultanförmågan så jag körde en vin & pralinprovning för kvinnorna och en whiskyprovning för männen samtidigt, det gäller bara att hålla tungan i rätt mun.

Den 3 mars går jag in på mitt 45 levnadsår, vilket innebär att jag fyller jämnt. Min kompis Peter fyller också jämnt samma dag, han blir 50. Frågan är vad är mest jämnt 44 eller 50? Jag röstar för 44, det innebär att nästa gång jag fyller jämnt är om 22 år då jag fyller 66, samma år fyller min fru Sofia 50, vilket innebär att båda fyller jämnt utifrån någons synsätt.

Varför firas det så stort när någon fyller jämnt? Är en 50 årsdag mycket viktigare att fira än en 47-årsdag? Vem har bestämt detta?

Jag kommer ihåg när Torbjörn, en f.d. kollega på Cap Gemini och numera tyvärr avliden fyllde 50 i början av 90-talet. Vi åkte dit mitt i natten, smällde av någon form av bomb och väckte upp hans familj. Vi blev bjudna på fika och hade en trevlig stund tillsammans. Den stora frågan är varför gjorde vi inte samma sak när han fyllde 49 eller 51?

Traditioner kring födelsedagar är olika, i Estland, där min fru kommer ifrån firas alla födelsedagar stort, oavsett om jubilaren fyller 23 eller 41. Det här är gängse norm i många länder i Östeuropa.

Det här är ju lite ”Carpe Diem”, alltså att fånga dagen.

För egen del har inte födelsedagar spelat så stor roll, det har varit en dag som så många andra, men om jag stannar upp ett ögonblick, tar en klunk Craggy Range Pinot Noir 2009 och tänker till, så är det ju faktiskt en stor dag, det är ju ett jubileum över den dag jag föddes och det är värt att fira.

Det kommer dock inte att finnas så mycket utrymme för firande för min del,  tillsammans med Sofia, Elizabeth och Kochu kommer jag att påbörja vår resa till Estland, det blir en dag i bilen. Vi kommer med största sannolikhet att övernatta i Jyväskyllä, det innebär ett besök på en av mina favorittapas restauranger, samtidigt som vi avnjuter vår måltid kommer vi i bakgrunden att höra sentimentala finska sånger från dansrestaurangen en trappa ner.

Efter några timmars sömn är det dags att stiga upp för att fortsätta resan mot terminalen i Helsingfors, den första syn vi brukar möta en söndag morgon när vi är på väg mot frukostbrickan i receptionen är några manliga dansgäster i grå kostymer som har somnat i en fåtölj och då är dansen slut sedan tre timmar, men där får de sitta kvar tills de vaknar, finska ordningsvakter är annorlunda.

Resorna genom Finland är fyllda av nostalgiska minnen när vi passerar samhällen som Temmes, Kärsemäki, Kempele, Vittasaari, Oksava, Kempele, II, det påminner mig om den tid jag förälskade mig i Sofia och i fantasin hör jag låtarna som spelades på radion i bilen ”Leave me alone” med Hanna Pakarinen, ”Hold on Be Strong” med Maria Haukaas Storgeng m.m. Det tåras i ögonen när jag tänker tillbaka, men vi skall inte leva på minnen, vi skall se framåt, jag fyller ju faktiskt jämnt om fyra minuter.  Vad önskar jag mig? Visst skulle det vara kul om Liverpool besegrade Arsenal och Djurgården besegrade Modo, men den bästa presenten är att alla människor är friska och lyckliga, oftast säger människor nära och kära, men jag önskar alla ett gott liv oberoende om de bor i Vorkuta, Radda in Chianti, Amur eller Homs.

Eftersom jag tänkte så mycket hann jag gå in på mitt 45:e levnadsår. Den närmaste veckan skall Ni får lära Er mer om Estland om Ni följer bloggen.

Ha en underbar lördag mina vänner, vi hörs från Finland!

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela