Erik Grödahl

Hur skulle de två entreprenörerna klara sig utan sina närmaste?

Publicerad 2012-08-29 12:30:00 i Allmänt,

Medan Elizabeth gungar och åker rutschkana hör jag ett samtal mellan två par, som är och leker med sina barnbarn i Badhusparken. Det ena paret är barnvakter därför att barnens föräldrar målar huset och det andra paret för att barnens föräldrar är på olika håll på idrottsaktiviteter med sina andra barn.

Jag tänker osökt på hur privilligerade vi föräldrar är som har våra föräldrar i närheten. Sofia och jag skulle aldrig ha en möjlighet att leva det liv vi lever utan den hjälp vi får från min mamma och hennes sambo Roger, Sofias föräldrar samt min son Jens och hans flickvän Linda. Ett stort tack till Er.

Sofia och jag är typiska entreprenörer som alltid har många järn i elden och ibland blir det krockar i schemat och då känns det skönt att veta att vi har någon som har möjlighet att ta hand om Elizabeth.

Den senaste helgen är ett typexempel hur det kan bli, fredag hade jag styrelsemöte med Munskänkarna och Sofia var på en hantverks- och skördemässa i Boden, på lördagen hade Sofia gjort en dubbelbokning, hon skulle vara på två mässor samtidigt, det slutade med att jag tog hand om mässan i Piteå och gjorde debut som tvålförsäljare. Det här hade varit omöjligt om min mamma och Roger inte hade hoppat in och hjälpt oss.

Till helgen är det ett liknande läge, på fredag skall vi en provning i Piteå, där både Sofia och jag är engagerade, på lördag eftermiddag åker jag till Skellefteå medan Sofia har en aktivitet i Piteå. Det stora problemet är att mamma åker till Göteborg, men säg det problem som inte har en lösning, storebror Jens hoppar in kanske med assistans av flickvännen Linda.

Nu tillhör inte den här typen av krockar vanligheterna och det låter nästan som vi lämnar bort vår dotter hela tiden, verkligheten är en annan, vi tillbringar väldigt mycket tid med henne.

Men när sådant inträffar känns det skönt att ha någon på nära håll som kan stötta oss, jag har vänner och bekanta som har sina föräldrar på annat håll och för dem är situationen en helt annan.

Från och till har vi pratat om att flytta, men det skulle göra vårt liv mycket mer komplicerat. Vi tillbringar också mycket tid i Estland och där har vi samma uppbackning av Sofias föräldrar.

Så drömmen om en vingård i Toscana får vänta tills Elizabeth har växt upp och gått klart skolan, hennes trygghet är mycket viktigare än vårt eget förverkligande och det är ju ”bara” 16 år och 8 månader dit J, för det blir väl inte några fler barn som gör att vi får skjuta upp det ytterligare några år Sofia?

Tillbaka i vardagen med allt vad det innebär

Publicerad 2012-08-19 14:27:07 i Allmänt,

Det har varit en underbar helg. Sofia har jobbat i går och idag, så jag har fått ha Elizabeth för mig själv, det hade självklart varit ännu bättre om Sofia varit med, men det är bara att gilla läget. Vi har varit flera timmar i lekparken i Badhusparken båda dagarna och jag blir varm inombords när jag ser glädjen i min dotters ögon. Det har varit en upplevelse att kunna följa hennes utveckling hela sommaren, det känns som hon har gått från att vara ett litet barn till en stor flicka nu, trots att hon bara är två och ett halvt år gammal. Hon är tvåspråkig och lär sig nya saker varje dag och detta har jag fått ta del av när jag varit ledig hela sommaren.

När jag inser att det här är sista hellediga helgen på väldigt länge blir jag lite nedstämd, från och med i morgon är vi tillbaka i vardagen på riktigt med allt vad det innebär.

Vad väntar runt hörnet i vardagen då?

Från och med i morgon är vi tillbaka i ekorrhjulet, de inrutade dagarna som består av:

05.45 Väckaren ringer och förhoppningsvis är det bara jag som vaknar. Jag stiger upp, dricker en liter vatten, sätter på kaffet, går ut med hunden och gör i ordning min frukost. Den här hösten blir det bovetegröt smaksatt med egenplockade blåbär.

I bästa fall vaknar Elizabeth 06.30, men oftast är det långt tidigare. Det är härligt att ha henne uppe, men det finns inte mycket utrymme att få en lugn start på dagen.

Efter att ha duschat, klätt mig och gjort i ordning Elizabeth åker vi till förskolan vid 07.30, efter lite småsnack med personalen dra jag vidare till mitt lärarjobb som jag älskar, det blir en snabb kopp kaffe innan första lektionen startar vid 08.10. Fram till och med mitten av november har jag ett tufft schema, fyra dagar har jag lektioner hela dagarna med avbrott för lunch. Jag äter antigen hemma med Sofia eller på stan, då väljer jag oftast Piteå Stadshotell, som jag anser har stans klart bästa lunchmeny.

När arbetsdagen är över blir det raka spåret hem, antigen åker vi i väg och handlar eller så gör vi middag tillsammans. Vi gör alltid mat från grunden, men med lite planering och framförhållning går det ändå rätt snabbt. Aktiviteterna på kvällen varierar, någon gång drar jag i väg på vinprovning eller håller utbildning. Är det tomt i almanackan gör vi något tillsammans, det är väldigt sällan vi sitter framför TV:n.

Vi delar på ansvaret att lägga Elizabeth, varannan dag lägger jag henne och läser sagor för henne, ibland kan det ta över en timme att få henne att sova, lite beroende på vilket humör hon är på, hon gillar att  ”djävlas” och testa gränser, men det är alltid med glimten i ögat, farsarvet?

När hon somnat blir att sätta sig framför datorn, det kan vara lektionsplanering, jobb med egna företaget, besvara mejl, blogga, det är mycket sällan jag bara sitter vid datorn för nöjes skull.

Förutom detta skall det tvättas minst sex maskiner varje vecka och till det kommer strykningen, vinprovningar skall förberedas, någon gång bakar jag, att fylla tiden är inga problem.

Kvällen avslutas med en hundpromenad innan jag går i säng någon gång mellan 22.30 och 23.30.

Ja, så här blir det att komma tillbaka till vardagen, men jag skall inte klaga, jag är lyckligt lottad i livet.

Mitt nästa blogginlägg kommer att handla om september 2012, månaden då allt skall hända.

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela